– Yes. Yes, there is this favour you can do for me actually. …GET ME MY VISAS AND MY PASSPORTS BACK! Please…
… Jag är nog faktiskt där nu. På gränsen till det totala sammanbrottet. Det här visumshärjandet gör mig lite stillsamt galen. Gråtfärdig. Och en molande migrän har lagt sig som ett järnband över pannan och ner bakom öronen. Jag vet ärligt talat inte om ljuden som bubblar upp ur min strupe är skratt eller gråt längre. Förmodligen både ock.
I morgon är det exakt en vecka kvar tills vi ska åka och passen är i Stockholm. Just i detta nu antingen på indiska ambassaden eller CKGS:s kontor. De hjälpsamma tjänstemännen lokaliserade våra handlingar för ca 2 veckor sedan, men bara i digital form. De fysiska passen och papprena kunde ingen riktigt säga var de fanns. Eller ens om de fanns. Men enligt ett id-nummer i datorn så fanns allt i alla fall. Fast inte just där. Och de var inte heller deras ansvar just då. Men ”please call us back again tomorrow” ”have a nice afternoon madame and thank you for using CKGS services. …madame”
Nu idag fick jag tag i en tjänsteman på ambassaden som faktiskt bekräftade att passen varit där och att de nu var färdigprocessade hos dem. Åhh, så bra, utbrast jag, då kanske du kan se till att skicka ner dem till mig nu? Gärna redan nu i eftermiddag? Du förstår…. ”No, no madame, we have to send them back to CKGS” ”But WHY? What do they need to do with them? Can you please put a notice on my bunch of passports stating how URGENT this matter is?” frågade jag.
”But Nooooooo Madame, the passports are in a box. There are thousands of passports in the box! I can´t find your passports. We will send them to CKGS, maybe already tonight. Otherwise we send them over tomorrow. Not to worry madame…”
-.- Migränen bultade i tinningarna när jag, återigen, ringde CKGS.
”How can I help you madame?” frågade den vänlige tjänstemannen där.
”You are about to get my passports o…” ”Can I have your id-number?” avbröt den vänlige tjänstemannen. Jag gav honom det. Han upplyste mig om att mina pass fanns på ambassaden. Vilket jag i min tur upplyste honom om att jag redan visste… ”And how can I help you? Madame?” ”You will get my passport. Tonight or tomorrow. Will you make sure you send them to me immediately? I live in Göteborg and I am haveing a nervous brakedown here and I will probably fall down dead on the spot if I don´t get my passport back now.” ”Oh, but your passport is in th…” ”I know that! It´s in the embassy! But you are about to get them to your office! Okey? And when you have them will you please make sure you send them to me?! Please?”
”You can call me back again tomorrow. At two thirty. I shall see then. Not to worry madame” sa den vänlige mannen.
”I can call you? On this number? And ask for you, A? And you will help me then? You will have my passports and be prepared to send them to me?”
”Please call again tomorrow madame. Have a nice afternoon. Thank you for useing CKGS services”
”Thank you A. I´ll talk to you tomorrow then… You too have a nice afternoon then. …oh, and thank you for all your help… (whatever that was…)
Det kommer att bli en alltigenom vedervärdig helg i spänd väntan på måndagen som förhoppningsvis kommer att innehålla ett meddelande om ett rekommenderat brev. Och om måndagen inte innehåller ett meddelande om ett rekommenderat brev så kommer även måndagsnatten och tisdagen att bli fullständigt vedervärdiga – fast sjuhundratusen gånger värre.
Nu orkar jag inte tänka mer. Går och lägger mig i badet och läser skvallertidning om varför Drottning Silvia nu verkligen måste ta sig ett allvarligt samtal med Victoria beträffande Estelle. Där har vi problem som jag känner att jag kan hantera!
Pux blogg 