Är ni nyfikna!?
Väggen blev väldigt bra. Sonen är mycket nöjd. Konstnärerna likaså. Alla är nöjda och nöjdast av dem alla är förstås jag. Nöjd eftersom jag var lite orolig. Inte för att jag såg det som en jättekatastrof med en misslyckad målning på väggen utan för att jag kände verkligen i hela kroppen att det jag vill minst av allt i hela världen är att måla om en vägg… Lika roligt som ”Cascade” verkar tycka det är att färglägga väggar, lika mördande trååååkigt tycker jag att det är. Jag gillar bara färdiga projekt. Och förstadiet – planeringen! Själva mellanjoxet kan jag ärligt talat vara utan…
Här är väggen – Tadaaaa!
Jag har för avsikt att ta lite ineriör-bilder på rummet med möblering och det hela, men det har inte hunnits med ännu. Det lackar ju mot jul gudbevars och man har ju ett och annat att stå i. Men det kommer.
Utöver att ha konstnärer i huset i helgen så spelades det en hel del fotboll. Inte i huset men nere på Lundbystrand. Det var cup. Båda sönerna deltog samt maken – han är tränare i d.y;s lag. Själv var jag publik. Egentligen kanske jag borde varit mer av en julstökande mor än en supportande såhär helgen före dopparehelgen, men ärligt talat hade jag ingen lust. Jag kommer liksom inte riktigt in i julstämningen i år…
På söndagskvällen, efter den goda och mysiga julmiddagen ute hos svärföräldrarna drabbades jag ändå av lite julångest och det gjorde nog maken med, för väl hemma igen satte det igång! Jag baxade in granen och släpade fram lådorna med pyntet. Maken började häxa med utebelysning och lyckades förvandla vår stenökenskala fasad till något faktiskt riktigt sagolikt. Blinkande, fadande kulörta lyktor till och med!
Sönerna nästan svimmade av hänförelse och klunkade julmust och mumsade knäck (tack K!) medan de för full hals sjöng med i ”…Last x-mas I gäjv joo maj hart, böt the väry näxt dääääj jo gäjv it awäj…” och med stilsäker akkuratess hängde upp än en kula här och än ett litet glitter där. Granen är precis så där lagom oskön och glittrig som den brukar vara. Ändå föregicks pyntandet av en en sekunds visionärt planerande innan. Det beslutades att två färger skulle vara nog – rött och silver. Men jag vet inte… Inte är den särskilt lik en fingran för det. Tack o lov!
Fram emot midnatt falnade julivern och vi kom till ro.
Det kändes fint att komma upp i morse och se allt julpynt. Roligast av allt var att se utebelysningen för den är överdådig i år! För att vara oss. Nu är vi riktiga Hisingsbor tänkte jag och torkade en tår ur ögonvrån när de kulörta ljusspiralerna sakta fadade ner för att sekunden senare ta fart igen.
Insåg när jag kom hem i eftermiddags att det fanns mer kreativt överflöd att ösa ur så sönerna och jag satte igång att göra skålar av gamla LP-skivor. Det är inget jag någonsin gjort förut och med största sannolikhet aldrig kommer att göra igen men det var ganska kul. Svårare än jag trodde och väldigt nervöst att ha sina barn mekkandes i kokande vatten… Undrar just hur må¨nga miljoner gånger jag sa ”Akta er! Man får otäcka brännskador av kokande vatten….” AKTA!” Försiktigt där..” ”…kanske ska jag…” o.s.v. Men det blev skålar till sist. …eller något liknande i alla fall….
En alldeles perfekt nötskål!
Mot slutet av skålandet tappade jag såväl lusten som tålamodet att hålla på med projektet och avbröt abrupt hela tillställningen och beordrade läggning. Nu räcker det! Vi får göra fler skålar en annan dag. Okej? …de ville gärna fortsätta ett tag till men jag var orubblig. The force var inte längre med mig utan jag var plötsligt en alldeles vanlig, trött och utarbetad gammal morsa igen. En som bara ville krypa i säng.
Nu är maken nere och nattar och jag samlar kraft för att gå och lägga mig. I morgon blir det stenhård julshopping för klapparna på min lista ska bockas av då! Det finns inga fler tillfällen att skjuta upp det till – allt är bokat. Det ska läggas in sill, kokas Staffans-kola, bakas knäcke-bröd (har fått ett fantastiskt recept av kollegan K, helt ärligt det godaste knäckebröd jag smakat. Måtte det bli lika gott när jag gör det…), griljeras skinka, slås in klappar, städas, mysas och fås gäster och sedan är det minsann dopparedag och då… ..då ska jag vara hemma hos mamma och pappa och bara ha det gott.
Vi hörs!
Pux blogg 