Etikettarkiv: fredrik

Hej igen.

Luften – eller kanske framförallt lusten – gick ur mig. Men nu känner jag att det är någonting på gång igen! Sakta så vaknar begäret igen och då måste jag ha en, f´låt, ett tangentbord igen. Och en blank sida. Fingrarna hittar hemtamt hem bland tangenterna och verkar lite lätt euforiska över att få spela fritt.

Igår kväll slumpade det sig så att jag hamnade på Sanna Nielsens julkonsert. Inget jag själv önskat eller stått efter, men heller inget jag tackade nej till när det så påpassligt föll i mitt knä. Det är ju alltid trevligt att delta i stadens nöjesutbud. Och hon sjunger ju så grant tösen. …och långa låtar sjunger hon. Juliga. Förstås. Det är trots allt en julkonsert hon är ute på så det kan jag väl inte riktigt klaga på. Och det är inte alls så att jag vill klaga! Jag hade trevligt. Lite svårt att hålla mig vaken ett tag när det blev alldeles för vämjeligt sockersött och wailande där ett tag (nästan hela tiden…), men otrevligt var det verkligen inte!

Duktiga musiker hade hon med sig. Det berättade min kollega och kan sån´t. De såg väldigt duktiga ut och en växlade instrument som om han led av värsta beslutsångesten i världen; än var det orgel och än var det trumpet. Sedan gick han loss på gitarr och till och med ett dragspel! Inte ens Sannas piano kunde han låta bli. Och varför skulle han? Det lät bra alltihop. Allt lät bra. …nästan. På bänkraden bakom mig satt en dam som så himla gärna ville sjunga julsånger med Sanna att hon inte kunde hejda sig utan sjöng med efter bästa förmåga. Inte särskilt vackert men desto mer inlevelsefyllt.

Efter att mer än halva showen var avklarad kom Glenmark på besök på scenen. Anders ni vet. Vet ni? Jag kände knappt igen honom för jag vill gärna minnas honom som en väldigt lång man, men den här Glenmarken såg snarast lite liten och tunn ut. Någon sorts Sanna-effekt tror jag – hon ser ju nästan överjordiskt Norsk-frisk-stor-stark ut liksom – och bredvid henne ser väl de flesta andra människor lite missväxta och urlakade ut. Men Glenmark var i alla fall Glenmark och jädrar vad han fick ta i för att hänga med där i duetten med Sanna. Sedan mellansnackade de lite och då försökte Anders prata skånska, men ett par tre ord in i varje mening så halkade han över på någon sorts stockholmska. Det blev lite fånigt. Som om han försökte spela skåning liksom. Vilket han tydligen är – eller åtminstone har varit. Sanna slirar inte ett sekund på sin småländska!

Jag fattade inte riktigt grejen med Glenmark. Det kändes lite som om hon på nåder var lite bussig och hjälpte en gammal polare till sina föräldrar liksom. Motvilligt. Det var inte riktigt hjärtligt trots all den där breda småländskan och alla superlativ hon strösslade omkring honom. Han fick vara med på två låtar sedan åkte han resolut ut igen och det drogs liksom en suck av lättnad i lokalen. Man vill inte vara med om sådana där pinsamma scener helst. Och det är lite besvärande att låtsas att det är helt underbart när man faktiskt inte tycker det. Fast någon kanske tyckte det. Kanske faktiskt alla utom jag tyckte det…?

På spårvagnen hem sedan hörde jag några yngre människor, typ 25-åringar, diskutera konserten som de uppenbarligen också hade varit på, och de visste inte ens vem Glenmark var! Det är väl lite konstigt ändå? Är det inte det? Insåg medan jag tänkte på hur osannolik han okändiskap tycktes att det varit väldigt tyst om honom det senaste åren. Bortsett från fotbollsgalan sade någon, men vem ser på den liksom?  I alla fall så upptäckte jag där på google att det var fler som undrade vart han tagit vägen och vad gör han nu för tiden och så vidare. Hittade en krönika av Fredrik Virtanen där han också undrade just över Glenmark. Det var en väldigt bra krönika och hans imaginära scenario om ifall Bruno Glenmark (Anders pappa) ev. träffade på Pernillas dåvarande dansare Vito och de eventuellt presenterade sig: -Bruno. -Vito. Fruktansvärt roligt!

Nej, vet ni vad – jag tycker ni ska läsa Fredriks krönika för den ställer alla de rätta frågorna kring Glenmark. Allt det där man inte visst att man undrade. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/fredrikvirtanen/article12403409.ab

Nu vet jag var Glenmark är. Han är och showar lite med Sanna. Det kanske bara är jag som vet det eftersom de andra, de sanna Sanna-fansen, inte vet vad det är för en liten man med kraftfull stämma kommer ut i senare delen av shown och ser lite vilsen ut och behandlas lite styvmoderligt av Sanna. Det är han. Man känner trots allt igen honom och han låter bra.

Fast i ärlighetens namn har jag aldrig varit ett Glenmark-fan heller. De är för … jamen ni vet… trååååååååkiga! Så, då var det sagt. De tråkar ut mig. Förlåt.

Nu kanske jag måste krypa ner i tystnaden igen efter att ha kommit ut såhär vilt svingande mot en så underbaaaaaar artist.

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , ,