Nr 3. 97 kvar. Det var längesedan vi sågs.

safe_image

#Blogg100 – Ett inlägg om dagen i 100 dagar (3/100)

 

klass1B

Det är måndag. Jag gick upp tidigt för att snabbt komma igång med uppgiften från skolan. Analysen av användarvänlighet. En är klar och en är kvar. På bilden här ovanför ser ni min första klass. Det var i början av 70-talet och jag tycker mig förnimma både röster, lukter och känslor från den tiden bara genom att se på bilden. Jag sitter längst fram, i mitten. Någon sorts tegelfärgade gabardinbyxor till min röd-vit-randiga tröja. Jag känner inget behov av att dröja mig kvar vid mitt val av kläder.

Hur min klass, alltså den jag läser till webbredaktör ihop med, ser ut idag vet jag inte riktigt. Det är på distans och vi ses mest via nätet, men inte så värst mycket där heller. Det finns en klasskompis här i sta´n och honom har jag träffat. Vi tog en fika på Cigarren på Järntorget häromveckan. Det var trevligt om än lite trevande. Vi hade ju vår uppgift och upplägget på kursen att diskutera och lite allmänt prat om den bransch vi båda jobbat, och jobbar, i.

APAM

Anledningen till att jag lät flitens lampa lysa idag är att jag i eftermiddag, ganska snart faktiskt, ska till Ritz och träffa två vänner från ungdomstiden. Ja, från barndomen rentav! Den ena av dem, A, växte upp på samma gata som jag ute på ön. Hon och hennes familj flyttade några kvarter längre bort när vi var i 7-års-åldern, men vid det laget var vår vänskap redan etablerad så det avståndet gjorde inget.

Den andra vännen, N, kom till min klass i 5:an. …tror jag.

NP

Vad konstigt – det känns som om minnena är helt kristallklara men ändå blir jag osäker när jag försöker datera dem…

Vi hängde ihop i många år. Kände varandras föräldrar och syskon. Gick in och ut i varandras hem utan att ringa på. Och när vi inte sågs satt vi i telefon. Rätt likt hur ungarna idag umgås faktiskt. I alla fall det där med telefonen. Från barndom genom tonår till vuxenliv. Alltmer sporadiskt i takt med att giftermål ingicks, barn föddes och boplatser hamnade alltmer geografiskt isär. Vi har aldrig tappat kontakten helt. …eller har vi det och återupptagit den igen? Jag vet inte. Det spelar ingen roll. Vi ska ses idag, nu om en liten stund!

Hur mår de nuförtiden? Hur har deras föräldrar det – de utav dem som är i livet, jag vet att några har gått bort. Deras syskon och andra gemensamma vänner? Hur blev det med oss, vi som hade hela livet framför oss för inte alls länge sedan. Vi funderade på vad vi skulle bli. Vad vi ville bli. Tror aldrig någon av oss tänkte tanken att man kanske fick vara glad om man blev någonting alls…

Det var ett par år sedan sist.

Nu ska jag gå och dra en kam genom håret och kanske slänga på mig någon sorts kläder som duger att visa sig ute i.

Jag vet inte… Jeans kanske…

Det blir i alla fall inte tegelfärgade gabardinbyxor och en röd-vit tröja!

 

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: