Tretton år på det fjortonde…

Imorgon bitti ska jag skjutsa d.ä och en av hans polare till Jönköping. De ska på Dreamhack. Ärligt talat visste jag knappt vad det var när han ville anmäla sig och jag tyckte inte det lät så farligt. Sedan dess har jag hunnit tänka lite mer på det och kommit fram till att nä, det är nog inte så farligt. ..bortsett från att jag blir gravt störd när han spelar mer än två timmar i sträck. Vilket till och med jag fattar att han kommer att göra. ..och bortsett från att jag känner en liten lätt skräck för att någon ska stjäla hans dator när han blir medvetslös av trötthet någon gång där efter ett dygn eller två. Och diskussionen utan slut där den unge tonåringen har visat med all önskvärd tydlighet att han kan argumentera för sin sak, vägra se ljuset och utan att ens blinka fortsätta debatten tills han brutit ner allt motstånd. Och det trots att vi är två och han är en. Trots att vi är dubbelt så stora, fem gånger så tunga och laddade till tänderna med vassa argument, fakta, de senaste rönen och all den livserfarenhet som man ju får av ett liv som pågått så oändligt mycket längre än hans. Han vill ha med sig energi-dryck. Detta har debatterats, med mycket himlande med ögon, tunga suckar och i vanmakt ruskade huvuden, i fler dagar än jag ids räkna och när allt var stött och blött stod hushållets trettonåring med segern i sin hand.
Vi, vuxenlaget, låtsas att vi vunnit någon sorts moralisk poäng i den här förlusten genom att villkora hans seger; Du får ta med dig energi-dryck då då – OM DEN ÄR KLINISKT FRI FRÅN TAURIN. Och max tre stycken – 1/dag.
Han lyckades hitta en sort med både fairtrade-märkning och garanterat naturligt innehåll (är det egentligen så himla positivt? att innehållet är naturligt alltså…).
Det står på burken att innehållet inte är lämplig för gravida och barn… Enligt hushållets trettonåring så gäller inte den texten honom. Att han inte är gravid kan jag acceptera, men att han inte är ett barn har jag lite svårare med.
Fast å andra sidan minns jag tydligt hur inte heller jag var ett barn vid 13 års ålder (enligt mig själv då alltså)… …fast det vill jag inte tänka på nu.
Nu är han packad och klar och ute i studsmattan och bränner av lite överskottsenergi. Man undrar ju lite vad tre dygns stillasittande kommer att göra med honom…
Det blir i alla fall kul att skjutsa upp dem i morgon. Det är något med humorn de har i den åldern som gör att de är vansinnigt roliga att lyssna på. Även det minns jag med ett leende från min egen tonårstid – det var mycket dösnack och gapflabb och ändlösa samtal om ingenting och allting och skämt och allvar i en salig blandning. Och faktiskt minns jag nu också att 13-åringar, på det fjortonde, inte är alldeles helt oförmögna att agera klokt och sunt. Fast de kanske inte gör det så onödigt ofta som vi 14+are…

Annonser
Taggad , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: