Blir du skogstokig? Antagligen något jag gillar då…

Könskvotering? Jajamensan, ju mer desto bättre! Kvotera in kvinnor i styrelser och män i förskolor. Ös på bara.

Uppdelad föräldraledighet? Japp.

Källsortering? Jajamensan, sortera mer. Sortera allt. …eller sluta konsumera så förbannat så det inte blir så mycket sopor att sortera. Och inför dödsstraff på de skitstövlar som använder källsorteringsstationerna till soptipp!

Rökfritt på krogen? Ja. Inte bara där – gör alla offentliga rum rökfria. Nu.

Och – försås – Trängselskatt. Det gör ont och jag gnisslar tänder varenda gång jag åker under en sådan där satans portal, men jag är absolut helt och hållet för.

Jag gillar reformer som tvingar människor (mig) att göra klokare val för vi (jag) verkar inte vara starka nog att göra dem annars. Det är väl självklart att kvinnorna ska in i styrelserummen? Det är ju sjukt att det ska behöva tas till tvångsåtgärder för att få in dem där. Såg i tidningen häromdagen att med den takt vi håller i detta nu så kommer det att ta ytterligare ca 70 år innan kvinnorna är där i lika stor utsträckning som männen.

När pappa-månaden infördes var jag singel och hade just inga planer på att skaffa barn, och till en början tyckte jag att det lät fruktansvärt. Jag hade en kollega på mitt dåvarande jobb som höll på att få blodstörtning för att han skulle tvingas vara hemma hela denna oändliga tid med sin nyfödde. Och hans fru var i lika stor utsträckning helt deprimerad över att tvingas vara borta från samma barn under tiden.

Sedan förstod jag att det handlade om en månad. En. En månad som kunde tas ut under de nästkommande 8 åren. Föräldrar är så fria i sitt val av hur de vill disponera sina föräldradagar att det är helt sjukt att någon kan klaga överhuvud taget. Jag blev tvungen att gå över till tvångs-sidan. Barn har ju faktiskt rätt till båda sina föräldrar också, och 30 stackars dagar utspridda över nästan ett decenium tycker jag är i underkant.

Sedan pappa-månaden-hysterin har jag nästan slentrianmässigt intagit tvångssidan som utgångsläge.

397406418_m2brq-m

Vad gäller trängselskatten så är det ju så självklart att vi måste ändra beteende. Det håller inte längre. Det är inte trevligt att alltid komma i andra hand, efter bilen. En stad ska vara levande, människor ska kunna ta sig dit lätt och kunna ströva runt där och och uppleva den. Det vi ska lägga tid och energi  åt, hellre än att sitta och lipa över att det står en portal här och en annan där, är att få bättre kollektivtrafik, mer tåglinjer, pendelparkeringar och vettiga websidor där man kan hitta medmänniskor att samåka med. Men istället verkar det gå en oändligt massa kraft på att plasta in registreringsskyltar, hitta smitvägar och skrika högljutt och indignerat över varenda miss som inträffar i kollektivtrafiken – och ja, jag vet att de inträffar – och att hitta offer för trängselskatten och vältra sig i deras olycka som vore den ens egen… Löjligt.

Jag är också inbiten bilförare. Men jag försöker att förändra mina vanor och kan bara konstatera att det går. Jag samåker. Det går. Jag skrattar inte ihjäl mig varje morgon när det ska hämtas upp och hållas tider och chitchattas, men så himla ansträngande är det inte. Mina ungar får till största delen ta sig till sina aktiviteter själva med kollektivtrafik. När det inte låter sig göras är vi ett gäng föräldrar som försöker lösa det gemensamt så vi inte alla behöver åka omkring. Det kändes lite motigt först men när man väl kommit igång med det kollektiva ansvaret för barntransporter så är det  faktiskt helt okej. Den positiva bi-effekten är att man lär känna fler föräldrar och barn i verksamheten.

Jag försöker planera. Det är svårt. Jag gillar att följa mina infall – men faktum är att jag klarar av att lägga in veckans handling i samband med att jag lämnar på källsorteringen och hämtar upp barn. Inte särskilt spontant men lite effektivare.

Det är synd att inskränka på människors valfrihet, men att inbilla sig att människor med fria val alltid gör kloka val är mer än lovligt naivt. Människor med fria val väljer, för det mesta, det som är enklast och bekvämast för dem. Och det gäller inte bara mig, det gäller dig, och dig och dig också. Så det så. Som tur är så finns det några kloka visionärer också och dem ska vi försöka lyssna på.

Det finns mycket som kan bli bättre och vi kan alla göra mycket, mycket mer än vad vi tror (att vi orkar).

Så, vi får se vilken tvångsåtgärd jag ska applådera härnäst.

…lite kul är det ju att vara motvalls också.

Godnatt 🙂

Annonser
Taggad , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: