Har lagt borden på hyllan

Snart är det här året slut och det är dags att summera. Hur gick det egentligen det här 2012-året?

Tja… det gick väl bra. Mitt nyårslöfteatt inte springa höll jag nästan helt och hållet. En enda gång snörade jag på mig löpardojorna och gav mig ut på en 6-km-runda. Det var i augusti. Jag hade gått och värkt på det ett par veckor då och var verkligen riktigt ruggit sugen. Hade fått för mig att jag nog faktiskt egentligen gillade löpning och att jag nog saknade det innerst inne. Den där enda löprundan fick mig på rätt spår igen. Inte var det något att sakna heller! Usch och fy.

Sönerna har dragit iväg i år, särskilt deras fötter. Förra året köpte vi skor i samma storlek och några veckor senare ärvde jag dem allihop för deras 38-or hade förvandlats till 42-or. Bara sådär! Sönerna gillar converse men det gör dessvärre inte jag, men nu har jag i alla fall två par. Fina visserligen men alldeles för platta. Det känns som om jag gör hälavtryck i asfalten när jag går i dem.

Maken arbetar i projekten kring trängselskatten i staden och det har ju varit en källa till ändlösa diskussioner. Jag är nästan lite ansvarig för hela projektet på något sätt och why not? Jag har inga problem med det – rabiata tvångsåtgärder som gör folk skogstokiga är ganska intressanta. I alla fall när jag själv tycker att det är en bra tvångsåtgärd. Vi måste börja ta hand om vår miljö och vi måste börja göra det nu. Även om det är lite jobbigt.

Jag vurmar lite för lindarna i allén och hoppas att de inte tas bort bara sådär, men det håller mig inte sömnlös.

Den pågående byggnationen av vår saluhall här på Hisingen gläder mig. Jag ser fram emot att finhandla där en lördagsförmiddag framemot sommaren. Då har dessutom inflyttningen i nya kvillebäcken startat och hur det kommer att påverka den delen av ön ska bli intressant att se.

saluhall

Det pågår diskussioner om böneutrop från moskén och jag kommer ju inte att beröras av det hur det än beslutas men jag har kommit fram till att jag är emot. Jag tycker att religionsfrihet ska tolkas som att man ska slippa ta del av människors trosutövande. Det finns modernare sätt att meddela när det är dags för gudstjänst – sms, mail, facebook…. Det gäller för övrigt kyrkklockor också – även om det är mer uthärdligt med klockklang än skrika människoröster.

Jag pensionerade mig från fotbollklubben tidigare i höst och det får nog ändå klassas som säsongens klokaste beslut. Stressen höll på att knäcka mig. Mitt liv nu jämfört med för ett par månader sedan är väsensskilt! Jag hinner äta mat med familjen, hjälpa sönerna med läxorna, träffa vänner! Det var inte ett helt lätt beslut att ta, men när det väl var taget blev luften plötsligt en aning mer syrerik!

Det var inte bara styrelsearbetet som tärde, jag har dessutom utvecklat en väldigt negativ och svart syn på hela företeelsen – fotboll alltså. Det är för mycket skit. Tyvärr… Sporten attraherar alldeles för många hetsiga individer som anser sig ha rätt, och får utrymme, att kränka sina medmänniskor. Toleransnivån har lagts alldeles för högt upp och jag tror att det kommer en backlash. Jag är inte förvånad, om än djupt sorgsen, över att en fotbollsdomare sparkades ihjäl inom just fotbollen. Det är där det händer – överallt…

Med det sagt vill jag dock poängtera att mina kollegor och de flesta tränare och spelare jag varit i kontakt med under de år jag varit aktiv har varit, och är, fantastiska människor! Jag beundrar dem för det arbete de gör och för att de orkar.Min svartsyn är inte baserad på en enskild händelse eller någon särskild klubb – jag har sett det här negativa överallt – på allsvenska matcher, på smålagsmatcher, bland föräldrar, spelare, tränare, på skolgården… överallt har jag sett hur fotboll varit en bidragande orsak till bråk och förnedring…

När sönerna föddes svor jag på att aldrig vara vara borta på julen. Mina barn skulle få underbara, minnesvärda jular med massor av tomtar, glitter, gran, tjocka släkten och mer traditioner än vad den mänskliga hjärnan mäktar med att lagra. Så har det varit i lite över ett decennium nu och det är ju faktiskt väldigt länge för att vara ett evighetslöfte från mig! I år är det alltså officiellt över med den eran och vi drar iväg från hela vinterlandet. Nya äventyr väntar och jag har sällan varit så sugen på att resa som jag är just i detta nu! Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av Indien men vad det än är så är jag redo!

Vi får se vad det blir för curryindränkta nyårslöften min nyckfulla hjärna tänker ut på de breddgraderna.

Nu är det dags för lite te och macka för snart kommer sönerna hem från sina resp. träningar.

Vi hörs!

Annonser
Taggad , , , , , , , ,

2 thoughts on “Har lagt borden på hyllan

  1. Oscar skriver:

    Underhållande läsning som vanligt 🙂 Nu ska ni bara njuta av Indien och uppleva en jul utöver det vanliga. Spännande. Krama på långfotingarna och pussa lite på mannen. Om en vecka beger jag mig också söder ut, närmare bestämt till sveriges framsida Göteborg. .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: