Med bilden av ett halverat rådjur på näthinnan

Vissa låtar har en förmåga att sätta sig på hjärnan och irritera livet ur en. Det kan räcka med en enda liten tonslinga för att sätta igång tortyren. …hej skutteri skutterumpenstumpen, hej skutteri….. Ahhhhrg!!!

Det kan bli så med bilder också. Vissa behöver man inte ens se för att få dem fastklistrade på näthinnan i flera timmar. Det hände mig idag. Jag hade ett samtal med fadern då han i sin tur återberättade sin tidigare besökande brors historia. Historien om införskaffandet av den nya, fina saaben i Göteborg.

Farbrodern fick för sig att det var dags att byta bil. For till sin bilhandlare och framförde sina önskemål, en snygg saab, och blev tipsad om en röd sådan i Göteborg som han kunde få köpa. Farbrodern blev förstås förtjust och gav sig åstad – han bor i de värmländska skogarna – och fastnade på sin resa söderut i en oändligt lång och långsam bilkö. Farbrodern som är en tålig man lät sig inte bekymras, men personen i bilen framför honom var inte lika tålmodig och plötsligt lade den framförvarande bilen i ett desperat flyktförsök lagt in backen och brakade rätt in i farbroderns bil! Stor förvåning och, inbillar jag mig, en gnutta irritation. Situationen löstes i samförstånd och farbrodern fick återvända till sin bilhandlare för utbuckling av den nu tillbucklade bilen. Nåja, han skulle ju ändå hämta sin röda dröm i Göteborg! Sagt och gjort – bilen hämtades upp och farbrodern njöt av att framföra det buckelfria fordonet i lite lagom hastighet mot hemmet i skogarna då plötsligt ett rådjur studsade upp på vägen framför honom! Det blev ett fasligt svängande och undangirande och en tur ut i vägrenen men rådjuret och farbrodern klarade sig oskadda. …tills det visade sig att rådjuret hade en polare med sig som stod lite längre neråt vägen och alldeles helt i vägen för farbroderns röda fina saab.

Det blev en jädra smäll och rådjuret klövs i två delar! Detta påstår i alla fall fadern och han svär på att hans bror sa så till honom. Två delar! Enda fördelen med det, enligt farbrodern, via fadern, var att han slapp gå ut och ha ihjäl det påkörda djuret. Det var redan extremt dött och hela scenen tydligen väldigt … oskön.

Farbrodern fick lämna in även den nya saaben på utbuckling och den blev fin igen och slutet gott och allting gott.

…bortsett från att jag nu har en halverad rådjurskropp på näthinnan och den går inte bort! Jag ser den som en Don-Martin-teckning där rådjuret har korstecken i ögonen och tungan hänger ut och det är smaklöst och flippat och nästan lika irrterande som den där hej skutteri skutterumpenstumpen-låten.

Tänk ändå vilka konstiga saker det händer. Särskilt i de värmländska skogarna.

Godnatt.

 

Annonser
Taggad , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: