Uppfostran=indoktrinering? Mamma=diktator?

Klart att sönerna ska växa upp till fritt tänkande, kloka starka och insiktsfulla individer. De ska kunna skilja på rätt och fel, mitt och ditt och kunna räkna ut summan av kardemumman och allt det där.

De ska kunna argumentera för sin sak, och deras slutsatser ska givetvis avspegla deras (moders…) klokskap.

Det skulle aldrig falla mig in att försöka pådyvla dem mina åsikter. Även om det är väldigt kloka åsikter… och förstås de enda rätta…

..aldrig… …inte jag.

Skulle de råka komma hem och uttrycka en alldeles galen åsikt så ska jag helt lugnt bemöta dessa befängda påståenden med sansade och väl genomtänkta motargument tills de ser ljuset och omedelbart slår in på den rätta vägen.

…eller hur? Att förvånat tappa hakan och fråga dem om de mist förståndet ingick inte i uppfostringsplanen. Att med stigande förvåning – och ja, det får nog erkännas, irritation – se hur de kloka argumenten inte alls får fäste i det motsträviga barnet ingick ju inte heller…

Vem hade trott att all den här uppmuntran att uttrycka egna åsikter och allas lika värde och bla, bla, bla kunde vantolkas så infernaliskt?! Det är klart att deras åsikter och synpunkter är lika mycket värda som mina. När de är samstämmiga…

…jag borde kanske inte ens försöka vara en politiskt korrekt mamma? Enväldig diktator matchar nog min profil lite bättre.

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: