Den som sa´t han va´t

Det kan ju vara ohyggligt roligt med förolämpningar. I amerikanska filmer, företrädesvis med t.ex Bruce Willis, så haglar smädelserna med en akkuratess, grovhet och samtidigt lite lagom sådär smygintelligent. De som ska kränkas kränks på ett alldeles ljuvligt sätt och själv sitter jag bara och tänker; Tänk om man kommit på att säga så den där gången… Ha!

Men det gjorde man ju inte. Den där gången. Man stod ju som ett fån och visste att man hade rätt fast man blev skändligen hånad och förnedrad.

Det är ju tyvärr sällan i verkliga livet man kommer på de där riktigt dräpande svaromålen till de där ruttna asen vars negativa karma man ofrivilligt sugits in i. De som ser till medkänsla och empati som svaghet och som föraktar vänlighet och vanligt hyfs. Ni har säkert också stött på typen någon gång. De som helst klappar till snabbt som satan – helt utan anledning – för att de är rädda att någon ska upptäcka vilka små skitar de egentligen är. Det är ju alltid så förbannat oväntat. Eller hur?

”Jä….la k….sugare! Bö….vel! Bra att du erkänner att du är kass!”

? Ursäkta? Va… öhh… jaha. Okej.

Det är klart att man i de lägena borde ha ett sådant där coolt Bruce-Willis-uttryck att drämma till dem med. Det skulle suttit fint.

Risken är väl bara att de som fått ta emot ens listiga, vitsiga, elaka och ändå sjuukt roliga sågning hade övergått till våld i det läget. Personer som använder tidigare nämnda uttryck, i syfte att starta bråk,  är ju inte de som har bäst koll på läget eller ens ett uns ambition att skapa fredliga möten. Den sortens personer söker oroshärdar eller skapar dem.

Beklagligt.

Tack och lov är de inte så många. Livet har lärt mig att banne mig nästan alla är attans trevliga. Eller åtminstone snälla. Ibland både ock. Och är de dessutom roliga – vilket väldigt många också är i olika grad – då är det lätt att glömma bort de där andra.

Och så blir man sådär mållöst förvånad igen när man stöter på dem någon gång sådär helt apropå.

Man borde haft Churhills svada:

”Lady Nancy Astor: Winston, om jag var din fru, skulle jag förgifta ditt te.
Churchill: Nancy, om jag var din man, skulle jag dricka det

Nu ska jag se på fotbollen. Jag är fortfarande med i matchen och jag hejar på minst ett av lagen. Heja!

Annonser
Taggad , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: