Fortfarande Alice heter den

Läste en bok om en kvinna som fick tidig alzheimers. Hon tappade minnen. Flera om dagen ibland. Glömde bort hur hon skulle komma hem när hon befann sig ett kvarter därifrån. Kände igen sig men fick ändå inte ihop det. Hittade inte till toaletten i sitt eget hus och fick fullständig panik. Hon visste så väl att hon borde veta.

En riktigt skrämmande bok. Bra dessutom. Jag vet inte varför… kanske för att Alice blev så levande, hennes öde så gripande och alla känslor så starka utan att tippa över och bli kvävande sentimentala. Det är lätt att gilla Alice och att känna sympati med hennes anhöriga.

Kanske tar du en bok om en kvinna som får alzheimers av dig själv. Det gör egentligen inte jag. Jag läste den för att jag och kollegan greppade den lite snabbt inför en bokträff då vi insåg att det nog inte fanns någon som valt bok med. Vi ville rädda situationen. När boken presenterades såg övriga deltagare så skeptiska ut att vi ångrade oss… Inte ville någon läsa om en medelålders kvinna som drabbas av något så ocharmigt och ospännande som alzheimers…?

Sedan låg Alice-boken här och såg ratad ut. Det klarade jag inte riktigt av. Jag blev helt enkelt tvungen att läsa den. Boken om kvinnan som fick alzheimers…

Vi borde stått på oss! Det hade den varit värd.

Så när du väljer din semesterlitteratur så släng med Alice.

Advertisements
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: