Deppig

Allt är som alla andra försomrar. Rådjursjävlarna käkar upp rosorna och tulpanerna. Skatjävlarna hoppar in i köket och gör kaos med kattmaten och kattapan kommer hem och ser ut som om hon gått en rond mot en grizzlybjörn. Maken och jag snickrar på altanen – och – också nästan exakt precis som föregående sommar – så tycker vi att det ser ut att vara klart snart. Bara ett par dagars arbete kvar! Jajamensan. Sedan kan vi ta itu med kanten längs huset, gräsmattan, riva byshan, plantera tomater och tukta rosorna. Som rådjursjävlarna har ätit upp…

Maj ångar på som ett speedat ånglok och vårångesten har mig i ett järngrepp. Snart är hela sommaren förbi och vi har inte ens en enda vettig semesterplan! Jag har inte ens tagit in en bukett med vitsippor! Och vädret sen då… Allvarligt?! Om inte värmen kommer snart så skriker jag. Och skriker jag så blir ungarna oroliga och allt känns ödesmättat katastrofalt på något sätt. Utom för rådjuren som stilla tuggar vidare på allt som skulle kunna ge lite fägring till den vildmark vi kallar trädgård.

Undrar om jag inte är lite deprimerad? Jobbet är jobbigt också. Eller jobbigt och jobbigt… Det är det väl kanske inte, men det känns som om jag borde tycka det. Åtminstone lite. Annars är jag nog inte deprimerad. Och definitivt inte utbränd. Det regnar i alla fall där. Tror till och med att det regnar mer där än någon annanstans i hela västra götaland. Men det har jag inget belägg för. Det är bara en känsla… Vad som nu är ”bara” med känslor…

Ungarna är inte riktigt krya heller. Det hostas och hostas och hostas som bara den! Sådär kan det ju inte hålla på. Inte nu. De har en massa kul för sig i deras skolor och ska de behöva missa det bara för att oktober helt plötsligt infunnit sig i Maj? Är det rättvist? ”Den blomstertid nu kommer….” Pyttsan! De enda som gnolar på den låten med någorlunda inlevelse nuförtiden är väl rådjursasen.

Rådjuren. Till vänster om växthuset. 

Min garderob är i obalans. Det hänger några stackars klädtrasor där och ser sjaviga ut. När jag hängerdem på mig ser de ännu värre ut. Det är lite för mörkt också. Klädbeståndet. Svarta byxor, murriga koftor, grått, svart, svart, mörkt, mörkt blått. Muntraste plagget är ett sorts gråaktig olivgrönt gammalt linne.

…Ahhhhhh!!!! Måste handla också. Fan. Jag ska skriva en lista och gå kategoriskt till väga.

1 par sommarbyxor. Ljusa.
3 fina linnen i färger som matchar de ljusa byxorna
1 fin sommarkofta
1 par somriga skor
2 sommarlångskjortor

Oj vad trött jag blev nu. Måste sova så jag orkar ge mig ut i höstrusket i morgon.

Godnatt.

 

Annonser
Taggad , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: