Scrooge och jag

Läser att grannfrun sitter tjock på granar och  känner en sorts trött uppgivenhet. Kom på mig själv med att undra om jag måste köpa min julgran där då – pengarna går ju ändå till …

Insåg när jag rannsakat mig själv en stund att så nog inte kommer att ske. Vet inte ens om jag vill ha gran! …fast det måste man väl… Men ska jag ha en så vill jag välja själv var och när och hur den ska införskaffas. Kan själv!

Begrundade denna njugga inställning och insåg att jag nog inte heller kommer att köpa en enda pryl till, till förmån för någon resa eller cup. Tänker dessutom vägra att baka för att sedan sälja och följdaktligen själv köpa den bakade kakan till gagn för någon förening inom överskådlig framtid. Kommer inte heller att försöka kränga på mina kollegor fler lotter, almanackor eller strumpor. För att inte tala om presentpapper, korv och ljus…

Inser i ett gnistrande klart ögonblick att jag intagit en omogen treårings hela förhållningssätt till framtida föreningsaktiviteter/sponsring  – Tänker inte!

Min gräns är nådd.  Insikten håller precis i detta nu på att slå rot i mig och det började med raderna om grannens granöverlager.

Jag helt enkelt tänker inte!

Inte!

..inte på ett tag i alla fall….

Det var väl en vacker insikt såhär i juletid?

Advertisements
Taggad , ,

2 thoughts on “Scrooge och jag

  1. carl-henry jonsson skriver:

    Juldepression????//pa

  2. puuux09 skriver:

    Nej då! Föreningsutmattning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: