Inte nöjd

Om man har satt upp mål här i livet så kan man inte gå runt och vara nöjd hursomhelst om inte dessa har uppnåtts. Och har de uppnåtts bör man nog fundera över om de inte var för lågt satta…

På firman har vi blivit extremt målorienterade. Vi har ju förstås alltid varit verksamma i rent vinstsyfte – men helt ärligt så har jag inte tidigare haft full koll på alla siffror dygnets alla timmar. Det har jag nu. Och mina mungipor följer intäkternas upp och nedgång exakt. För så ska det vara.

På fritiden är mitt mål att få in tillräckligt många bilder på handbolls- respektive fotbollslag för att kunna göra en almanacka för nästa år åt Lundby IF och Bjurslätt IF. Jag har bara varit på och tjatat i några månader så det är klart att folk blir lite stressade. Jag vill ju gärna att alla lag och alla barn ska vara representerade. Det betyder ju att vi får fler potentiella kunder. Det betyder också att klubbarna ser lite mer välmående och välfungerande ut. Och mitt ordningssinne klarar inte av omotiverade hål. Alltså hål i sviten av lag; P98/P99/P00/P01… osv och sedan flickornas lag. Vi har inte helt fulla sviter i någon av föreningarna men det gör mig bara ännu mer nitisk att få med de som faktiskt finns.

Dessutom vet jag att barn som blir utelämnade blir ledsna och undrar varför inte de får vara med.

Jag känner att jag är riktigt jobbig och jag har en viss förståelse för tränaren som idag messade och sa att; Nej, vi skiter i det i år, vi har haft så få på träningarna att det inte varit någon idé att fota….

Nu svarade jag förstås blixtsnabbt att det inte alls gick an att skita i något. Framförallt inte i något som jag håller på att producera. Det accepterar jag inte. Oh no!

…fast inte sjutton vet jag hur jag ska piska in den där bilden… Kanske ska jag smyga ner till tränarens hus och sno hans navkapslar och erbjuda honom dem tillbaka i utbyte mot en fin lagbild? Eller bryter jag mot någon lag om jag gör så?

Kontentan av mitt hobbyprojekt är inte tillfredsställande. Mitt personliga nöjdhetsindex är alarmerande lågt.

Mina idrottsliga prestationer är däremot på topp! Jag svor på att inte springa en meter till efter det senaste loppet och det har jag hållt till 100%. Det är inte utan att man blir lite stolt. Och just i sportandet också som kan vara så svårt att leva upp till…

Var på vinprovning i lördags. Där slog nöjdhetsindex i taket men jag måste ändå tillstå att en viss del av själen skavde. Jag missade på två av de fyra vinerna och då var ändå ett av dem löjligt enkel. Nästan så enkel att den inte alls räknas… Vilket gör mitt nederlag än mer svidande. Nåja, det är bara att kämpa på och träna idogt inför nästa tillfälle.

Titeln som årets mamma kommer inte att tillfalla mig i år. Heller… Mina barn får klara sig själva på morgnarna och det är de inte alldeles odelat förtjusta i. Det går bra men nog hör jag längtan i deras röster då de ringer en, två ibland tre gånger innan de knatar iväg på morgonen. Jag får lite ont i hjäratat men inte tillräckligt ont för att stuva om mina arbetstider. Makens hjärta är det dock av lite vekare virke och det verkar som om han överväger en viss förändring i morgonrutinerna. Själv håller jag mig till att försöka komma hem i tid på eftermiddagen för att undsätta med middagar och skjuts till div. olika träningar som pågår varje dag i veckan. Utom måndagar som är läxdagar. Det blir lite si och så med det där… Men det är mysigt ändå att få vara hemma en kväll.

I morse när jag vaknade var jag lite missnöjd med att jag var så förbannat frisk. Jag önskade mig en fet feberattack som skulle ge mig chansen att stanna i sängen ett par tre dagar. Jag är lite trött. Men någon feber syntes förstås inte till. Helt ärligt så tror jag inte att jag lyckats uppbåda en enda grad över normaltemperatur de senaste 40 åren. Och utan feber räknas det liksom inte… Jag känner mig lite missgynnad men det törs jag knappt säga för då kommer jag väl att straffas med harpest eller nå´t annat som straff.

Nu orkar jag nog inte skriva mer. Jag är lite orolig att mitt missnöje ska dra ner ert nöjdhetsindex till mina superlåga nivåer. Och det vill jag faktiskt inte. Jag tycker det räcker om jag är missnöjd. Bara ni inte är sådär överdrivet nöjda när ni talar till mig. Det kan vara lite provcerande.

….tja… go´natt då.

 

Annonser
Taggad , , , , ,

4 thoughts on “Inte nöjd

  1. virre skriver:

    Detta är ju helt klart ett fall av att inte tillräckligt med löpning!

  2. carlhenrys skriver:

    håller fullständigt med ovanstående//pa.

    • puuux09 skriver:

      Hur är det möjligt att mitt missnöje består i för lite löpning? Träffade ni mig inte under min aktiva träningsperiod? Tom jag själv tröttnade på att höra om mitt evinnerliga gnäll om hur erbarmerligt tråååååkigt jag tyckte att det var… Fast.. hmmm.. ni kanske har rätt? Men å andra sidan, jag har haft fel förr utan att för den sakens skull övervägt att ändra mig. 😉

  3. carlhenrys skriver:

    löpning o.d. inte bara förbättrar kondisen — den frigör div ämnen i kroppen endorfiner o.d. som gör människan glad positiv o allmänt tillfreds med tillvaron.Frågan är om inte även smaklökarna mår bättre så att man känner skillnad på ett gott vin o ett dåligt!!??//sov gott/pa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: