Inte rädd för spindlar längre

Ett väldigt roligt och alldeles galet minne jag vårdar ömt är den lilla skräckfilmen som utspelades då jag och bästisen råkade på en spindel i hennes lägenhet. Ett stort jädra as som satt uppe i skarven mellan vägg och tak i vardagsrummet. På den tiden var min spindelfobi fullt utvecklad och jag kunde såväl lukta mig till, som höra en spindel, om än aldrig så liiiiiten, på flera meters avstånd. Bästisen var likadan. Vi hade ingen som helst lugnande inverkan på varandra i dessa kritiska ögonblick (det finns även ett minne av oss paralyserade av mörkerrädsla under bordet i hennes sommarstuga en sen höstnatt då några goda vänner (grabbar) spontanbesökte oss och därigenom också skrämde vettet ur oss)(köksbordet i fråga var pyttelitet och verkligen inte avsett att ge skydd åt två fullvuxna, jodå vi var nog i 18-20-årsåldern…, kvinnor).

För att återgå till spindeldramat. Spindeln upptäcktes förstås. Dess överlevnadschanser var hyfsat goda eftersom ingen av oss besatt något som helst mod att göra något alls åt detta, i våra ögon, monster. Vi kunde inte heller samexistera med den. Någon måste bort – spindeln eller vi…

Efter en nervös och lätt hysterisk överläggning kom vi fram till att vi skulle spraya den med hårspray så att den skulle bli alldeles stel och orörlig, därefter dammsuga upp den! Vi vågade inte dammsuga den osprayad av skräck för att den då skulle krypa tillbaka ut ur röret igen så fort motorn stängdes av. Och… ja, undrar just vad vi trodde spindeln skulle göra då den klev ut ur röret igen… gå fram till oss en och en och se oss stint i ögonen innan den gick till attack och mördade oss med alla sina åtta ben…

Sprayen åkte fram och vi klev upp på soffan för att komma lite närmare och öka chansen att faktiskt träffa spindeln med sprayen. Att stå så nära spindeln var oerhört laddat, hjärat slog dubbelslag och det susade i öronen. Och jädrar vad hon sprayade och sprayade! Mer eller mindre hela flaskan gick åt medan ögon tårades och halsen klibbade ihop i ångorna. STELNA! ditt as… När sprayen var slut tittade vi på spindeln. Den var stilla en stund, sedan sträckte den ut ett av sina ben oändligt långsamt. Sedan ett till…. Jag nästan kräktes av tillbakahållen rädsla och kände svettpärlor på pannan.

Så på med dammsugaren. Bästa att passa på medan rörligheten fortfarande var lite hämmad. Kanske och med en hel del tur skulle den klibba ihop med gamla dammtussar och annan skit i maskinens innandöme och bli så illa tilltygad att den dog. Men sådan tur räknade vi nog inte riktigt med…

Jag minns inte hur det slutade men vi lever båda två idag så antagligen vann vi.

Nu bor jag i hus. Suteräng. Vi får in en massa spindlar den här årstiden. Lagom stora och fula. Om storleken tillåter trär jag ett glas över dem och skjuter under ett papper och slänger ut dem. Utan hjärtklappning. Utan svettpärlor i pannan och helt utan ångest. Kan till och med fortsätta ett helt normalt samtal medan jag jagar ut dem.

Tidigare ikväll var det en monsterspindel härinne igen. Så stor att dricksglasen inte räckte. Fick ta en plastbytta istället, inte lika tät, men eftersom rädslan inte längre finns så gjorde det inget. Kunde hålla handen över om det behövdes. D.ä tittade imponerat på mig och förklarade att han aldrig, ALDRIG skulle ens försöka att kasta ut en spindel i den storleken. Konstigt… Hittills – sedan jag fick barn – har jag låtsats mer eller mindre att jag inte är ett dugg rädd för spindlar och andra kryp för att inte överföra någon onödig rädsla på barnen. Idag insåg jag att jag faktiskt inte var rädd. Inte ens lite.

Årens spindelhantering har lett till självhjälp. En fobi mindre.

…eller inte förresten. Jag har ju blivit flygrädd på gamla da´r. Och det är faktiskt väldigt irriterande. Jag gillar ju att flyga. Att hänga på flygplatser och känna mig som en världsmedborgare på väg någonstans. Gärna med min slitna gamla rygga i släptåg. Coolheten flagnar ju en del då jag börjar hulka och snora så fort planet drar på gasen vid starten.

Men det behöver jag inte oroa mig för idag.

Godnatt.

Annonser
Taggad , , , ,

One thought on “Inte rädd för spindlar längre

  1. carl-henry jonsson skriver:

    …så bra!!. Nu skall jag genast anmäla dig till ”fångarna på fortet” och kolla när du letar efter en nyckel omgiven av spindlar och andra kräk. Skall bli mkt spännande//din elake pa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: