Nå´n sorts nå´nting är det…

Mitt äldsta barn – 11-åringen – har åkt på handbollscup i Tyskland. Jag skjutsade ner honom till bussen den helst sinnessjukt tidiga tiden 04.50! Han var preparerad med åksjuketablett. Vi läste igenom ”kom-i-håg”-listan som klubben skickat med och allt var avbockat och klart. Det var mer en terapeutisk övning för mig för jag hade lite separationsångest. Jag visste att allt var med och avbockat. Trots den tidiga timmen.

Det yngre barnet – 10-åringen – och maken drog iväg på fotbollscup vid 10-tiden. Jag hade bestämt mig för att inte följa med eftersom jag längtat så efter att få fixa till lite i vår vildvuxna trädgård. Planen var att stanna hemma idag och följa med i morgon. Men nu vet jag inte… d.y fick ett olyckligt ryck i armen i sista matchen och fick tillbringa kvällen på Östra. Inget allvarligt men ett muskelfäste har fått sig en kyss och fortsatt deltagande i cupen ser osannolikt ut.

Men man vet aldrig. Små barn läker så fort och lätt. Ibland.

Om cuppandet blir inställt för min del så blir jag i alla fall inte sysslolös. Mitt fixande och trixande i trädgården idag blottlade bara hur otroligt mycket det finns kvar att ta tag i. Och mycket sån´t där rejält – typ nedsågningar och uppgrävningar. Men det är skönt. Faktiskt. Trots att jag brände mig på nässlorna, rev upp mig på krusbärsbuskarna, fick hönsskit i håret och nära nog bröt ryggen under ansträngningarna. Jag gillar det. Särskilt nu när jag är lite grubblig.

Jag har tandvärk också. Har haft lite molande i en vecka nu men försökt att ignorera bort det. Men varje gång jag dricker något så exploderar det i hela huvudet och en fantastisk värk strålar ut från vänster överkäke. Har jag fått hål månne? Har jag ingen lust med. Orkar inte.

Annars hägrar Danmark och trädgårdsmarknaden med kustens alla trädgårdsamatörer. Modern, svägerskan, svägerskans mamma och jag möter upp på Stenabåten kl. 07.00 på lördag morgon. Det ska bli vansinnigt roligt. Jag ska kolla lite efter klätterrosor som ”remonterar” (Om ”remonterar” betyder ”blommar om och om igen samma sommar”).  Annars behöver de inte vara ”remonterande”.

 

Min fina katt Nelson ligger bredvid mig här på sängen. Det är riktigt trevligt att få lära känna henne, det var lite kort tid hon var här innan hon blev på smällen och sedan har det bara varit kattungarna högt och lågt för hela slanten. Det var roligt, men det här lugnet som nu råder i hushållet är väldigt skönt. Det får gärna vara såhär.

Lugnt.

Fast det där äldsta barnet borde vara här också förstås. Fast jag tycker det är bra att han är ute och reser också. För hans egen skull.

Nog är det nyttigt att stå på egna ben och yadayadayada… eller?

…fast för min egen del hade det nog varit nyttigare att vara med….

Nu ska jag fylla på mitt vinglas. Och kolla om maken vill kolla på tv en stund.

Vi hörs.

Annonser
Taggad , , , , , , ,

One thought on “Nå´n sorts nå´nting är det…

  1. carl-henry jonsson skriver:

    Hej!
    Hoppas ni hittar riktigt vackra rosor i dk.
    betr.separationsångest:det är lika bra att börja tidigt att vänja sig.Tiden fram till den riktiga flytten går fort och då blir det inte lika smärtsamt om man s.a.s. redan har separerat i små portioner.//pa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: