Amputation, feber, hjärnskak, armbrott och -27!

Det är verkligen skönt med semester!

Ingen av de ovan nämnda olägenheterna drabbade mig personligen. Utom de där -27 som chockade mig och de övriga när vi kom ut från hotellet i Orsa förra söndagen. -27! Fattar ni hur kallt det är? Det är då näsborrarna fryser ihop om man, som jag, gör misstaget att andas genom näsan. Det är helt enkelt alldeles rent för jävligt kallt!

Men det gick över. Redan samma eftermiddag spände vi på oss skidorna och hystade oss utför branterna i Björnrike sönerna och jag. Samt familjen S. Maken tog tag i de lite mer praktiska göromålen och handlade, checkade in oss, letade upp stugan och bar in bagaget.

Vi var tre familjer som åkte upp tillsammans – 6 vuxna och 8 barn. Det är väldigt kul att åka på skidsemester ihop. Det är alltid trevligt med sällskap, men under just skidsemestrar när det är extra mycket stugliv iförd den klassiska fjälluniformen långkalsonger och ullsockor så är det faktiskt lite extra trevligt. Fjälluniformen må vara allmängiltig i fjällen men den accepteras inte utanför den egna stugan. Inte än i alla fall… Och man orkar inte åka skidor en hel dag, basta, äta middag och SEDAN gå ut och umgås. Nä, då är det toppen att ha trevliga människor på plats.

Gott käk (i fjällen, precis som ute till sjöss, är allt käk gott käk)en låda vin på diskbänken till de vuxna, löjligt mycket popcorn och stora flaskor med cola till de minderåriga och mysfaktorn sveper in alla i ett rosenkindat trivseltöcken som håller hela veckan. Nästan i alla fall.

Det fanns ormar i vårt paradis…

Redan vid avfärden ringde familjen U och berättade att deras yngste krossat ett finger så deras avfärd var inställd. Gissa om vi blev förvånade när så familjen U dök upp där vid frukosten i Orsa morgonen efter! De hade kört hela natten. Den yngste hade fått amputera fingertoppen men mådde ändå som en prins och allt var ändå redan packat så de tog ett raskt beslut att trots allt genomföra sin fjällsemester.

Ojojoj… Det var familjen U som upplyste oss om de häpnadsväckande -27 som rådde utanför och vi tittade menande på varandra – vi vuxna – och bad en stilla bön om att det skulle vara extremt lokalt och extremt kortvarigt. Åtminstone var det det jag bad om inombords då jag såg på mina vänner i den faktiskt riktigt kassa matsalen på Orsa hotell.

Vi åkte skidor och snowboard och längd och åt och drack och njöt i fulla drag tills vi fick höra att en av mellanbarnen tagit ett hopp lite olyckligt och landat på skallen! Där satt hjärnskakningen. Den var mild, men ändå… Vi blev lite skakade igen. Men barnet återhämtade sig och stod på skidor igen redan dagen därpå. Då hade emellertid ett av de andra barnen lyckats dra på sig 40 graders feber! Där kan man snacka om temperaturskillnader – från -27 till +40 på bara ett par dagar!!!

Nåväl. Alla feberfria barn och vuxna fortsatte åkandet och ätandet med det undantaget att någon hela tiden var hos det sjuka barnet. Eftersom vi bodde snudd på mitt i backen så var detta inget problem. Familjen S hade dessutom med sig tonvis med lämpliga sysselsättningar för sjuka barn – block, pennor, film, nintendo, böcker, tidningar, kortlekar m.m m.m så på det stora hela var det egentligen rätt odramatiskt.

Lugnet hägrade ända till torsdagen då två av de fortfarande åkbara barnen körde ihop i ett moln av snö och när det lagt sig låg en liten snöprinsessa kvar i snön och svor så det osade om fjälltopparna. Fadern till fjällsessan anade omedelbart att här hade något gått åt fanders på allvar varvid skoter tillkallades i ett huj. Flickebarnet togs omhand och skjutsades till läkare i den närliggande byn Hede där det kunde konstateras att en arm var bruten!

Voj voj… Semester´n närmade sig slutet och vi avslutade fredagkvällen med en väldigt trevlig vernissage. Alla barn hade arbetat ihärdigt hela veckan på sina alster och de avslutade med en väldigt fin vernissage som vi vuxna bjöds in till – utöver de spännande konsverken bjöds såväl champagne som cider och chips och nötter.

Vi minglade och tittade och snackade och hade det riktigt, riktigt bra.

Slutet gott allting gott!

På lördagen lämnade vi Björnrike vid lite olika tider. Vi lämnade sist för vi tog en milslång längdskidtur uppe på fjället innan vi åkte hem. Det var en grande finale som hette duga!

Här kommer strax lite bilder… Funkar inte just nu. Men snart kanske…

Advertisements

2 thoughts on “Amputation, feber, hjärnskak, armbrott och -27!

  1. ch skriver:

    Låter som ni haft en riktigt fin vecka. Lite ”spill” i form av smärre olyckor får man ju räkna med.Grattis och välkomna tillbaka.//pa

  2. j1ifer och r18 skriver:

    Kunde inte beskrivit det bättre själv! Det var tider det! Tänk vilka anekdoter vi kan dra i framtiden! Fjällsessan ska till barnakuten på återbesök imorg, alla ortopedtider slut. Vi höres!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: