Cheeze-doodle-style

Snackade löpteknik med sångaren/låtskrivaren Nicke Eriksson i Skurk http://www.skurk.org/start.htm härmodagen. Han har blivit något av en inspirationskälla/ondsint påminnelse i löpträsket. Eftersom han är på en så otroligt mycket mer avancerad nivå än vad jag är vad gäller den här träningsformen så brukar jag höra mig för lite om han kommit på något nytt och smart som ev. skulle kunna förenkla plågan.

varvet09_5.jpg

Oftast har han inte det. Han verkar mest komma på saker som får det att bli värre…

Bortsett från att hans rundor är mer än dubbelt så långa som mina, han springer 1,2 mil och jag springer nu knappt 5,5 km, så tränar han just nu på att dra upp knäna. Det måste ju se jädrigt löjligt ut tänker jag, men han påstår att det är bra för löpsteget och följdaktligen km-tiden. Helt i onödan – han skall inte ens springa varvet…

Förmodligen ägnar han bara hälften så lång tid åt sina rundor som jag åt mina, och antagligen mycket mer frekvent också. Det hänger ju liksom ihop. Mina knän lyfts ingenstans medan jag springer. Detta vet jag med hundraprocentig säkerhet för jag kör lite ostbåge-stil när jag löper. Det är när axlarna dras ihop och strävar efter att mötas med hakan strax under nästippen. Hela överkroppen är lätt framåtböjd för att jag skall få lite hjälp av tyngdlagen för att komma framåt, och mina ben trummar på där nere vid asfalten – tripp, tripp, has, kas… Jag har perfekt uppsyn över mina knän.

OSTBGE~1.jpg.jpg

Sedan vi hade det här lilla tekniksnacket har jag försökt att praktisera en lite mer inverterad ostbåge-stil. För att ”öppna upp” bröstkorgen – som man säger i yogan – och underlätta syresättningen. När man fäller bak överkroppen lyfts knäna nästan lite grand av sig själva. Knappt märkbart men ändå. Jag skulle absolut inte kalla det höga knän.

Det är lite nervöst att springa sådär, särskilt i permafrost, men broddarna gör sitt jobb. Jag måste inte ha ögonen riktade rakt ner i gatan. Men jag saknar det lite. Med den här inverterade stilen känner jag mig lite som ett fullriggat segelskepp som stävar framåt över den glänsande, isiga asfalten. Bred och utrymmeskrävande. Jag är inte alldeles bekväm med den känslan…

Kanske att jag skall prova lite intervall också snart. När isen har släppt. Det är inte det att jag är rädd att halka om jag rusar på i vild karriär, det är mer det att jag inte riktigt orkar det ännu. Kanske att min km-tid är strax under 7 minuter nu, men det är ett stort, tveksamt kanske… Det går helt enkelt inte fort. Inte när jag löper och inte när jag åker längdskidor.

Konstigt. Jag som är så jädra snabb på allt annat.

Jag fyller år idag och funderar på om jag skall bjuda mig och barnen på Thai-middag framför tv:n till handbollen för att fira.

Eller om vi ska strunta i middag helt och hållet och bara möla i oss gigantiskt mycket ostbågar istället.

… hmm.. det får bli omröstning.

Todelooo allihop. Vi hörs.

 

 

Annonser

One thought on “Cheeze-doodle-style

  1. ch skriver:

    GRATTIS!!!!! på födelsedagen. Låt inte den nya löpstilen hindra dig från att upptäcka div. hinder i din väg. Det är aldrig helt ofarligt att snubbla framlänges även om man har en aldrig så rak o fin stil med uppdragna knän och allt!!//paps , ostbågar blir man bara fet av. ds

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: