Tie-break.. love… over and out!

Då var den sporten avbetad och vi gör en återresa till handbollen. D.y lägger racketen på hyllan och drar på sig brorsans knäskydd för att äntra handbollsplanen. Det blir ett trevligt återseende. Minns att man måste ha block och penna med sig för i handboll blir det mål så ofta att man lätt tappar räkningen.

D.ä längtar också tillbaka till handbollen lite grand. Men inte tillräckligt för att sluta med varken shaolin whushu gong fu eller fotboll.

Själv ser jag en klar fördel i att handbollen bara tränas en gång i veckan mot tennisens två. Jag vet ju, av erfarenhet, att handbollen är uppe i två träningar i veckan innan jag hinner säga ”Gurkburk” men till dess njuter jag av ett par vunna timmar. En annan fördel är att jag faktiskt fattar handboll lite bättre än tennis. Jag är nog för mycket arbetarklass för att riktigt kunna leva mig in i tennisens vokabulär, fläckfria, vita kläder och återhållna temperament.

tennis.jpg

Disciplin och fläckfria kläder är det även i shaolin-whushu-gong-fun, men de där oranga dräkterna och de snörade strumporna i de små tunna skorna ser ändå lite festligare ut. Man får inte skrika ”Kom igeeeeeen nu dåååååå!” på deras uppvisningar heller – men det behövs liksom inte. De tävlar inte. Det är mer som en dansuppvisning.

kalender_2293.jpg

Jag är för tillfället nöjd med sönernas aktiviteter.

Arbetet i fotbollsklubben har rivstartat och jag har på bara en vecka hunnit att bli riktigt ordentligt skitsur över en sak och lite lagom stressad och orolig över allt som hänger över oss – medlemsavgifter, årsmöte, anmälan till serier, ansökan om bidrag, raggning av sponsorer och helst ett litet tränarmöte också. Allt vilar förstås inte på mina axlar, men när jag väl börjat vältra mig i alla måsten tror jag nästan det. Det är tur att mina kloka kollegor sköter sina uppdrag så att jag har utrymme att mailbomba alla stup i kvarten med mina farhågor.

Solsidan började igen. Det var ju kul. Eller hur? Jag har precis sett igenom boxen med förra säsongen och det var vansinnigt roligt. Ja herre gud… Det trodde man aldrig att man skulle hamna i en situation då man faktiskt skulle längta efter söndag kväll!

Maken och gourmanderna drar till fjälls i morgon. Jag har insyn i en av middagarna, den maken skall bjuda på, och jag måste erkänna att jag lite önskar att jag skulle med. För matens skull. Lite för skidåkningen också, även om det aldrig skulle falla mig in att springa järnet runt i skogarna på det där viset de gör. Jag hade packat ryggan med varm choklad, ostmackor, apelsiner, en påse nötter-choklad-russin och kanske en bok. Så hade jag kunnat gå mig lagom varm, satt mig ner och fikat och sedan gröpt ur en skön läsfåtölj i snön och slappat en timme eller tre.

matsäck.jpg

Eventuellt blir det skidåkning för mig och sönerna också. D.y har önskemål om en tur och visst skulle det vara skönt. Om det blir något så blir det vättlefjäll ett par timmar. Om det är fint väder. Och med matsäck. På lördag förmiddag. Då kan jag bocka av det som ett träningspass också och det vore ju bra.

Morgondagens löpning ligger lite pyrt till i och med det här med filmfestivalen. Tror faktiskt inte jag får styr på det… Får ta igen det på fredag. Medan d.y tränar fotboll och den yngre gong fu.

Nu ska jag ner och säga go´natt till barnen. De övar på en låt med text som låter något åt det här hållet: …jag tar en kula för dig och jag ska… hmm hmm för dig och jag är tusenfalt bla, bla, la, la, laaa. Det låter bra.

Vi hörs.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: