Någon – eller något – har gjort kaos med mig!

Det går förfärligt illa för mig… Mycket tråkigt. Jag anser förstås att det inte är mitt fel. Det är omständigheternas. Tingens ordning är i oordning och i tillvaron råder kaos. Tillvaron har gjort kaos med mig helt enkelt.

För det är inte alls så att jag har dålig karaktär. Eller försöker att smita ifrån mitt löfte. Eller att jag prioriterar fel på något sätt. Jag får bara inte till det!

I går var dagen då uppbyggnaden av mina muskler skulle ha påbörjats. Jag vägde in mig på morgonen – för det ingår i proceduren – och nakenvikten var helt okej. Bättre än okej faktiskt med tanke på allt som konsumerats sedan träningsuppehållets början. 69,1 kg. Inte så himla lång från 67. Om nu 67 är målet… jag minns inte riktigt. Men ca 67 i alla fall.

Eftersom världen fortfarande var isbetäckt igår så hade jag för avsikt att köpa broddar på väg hem från firman. Det var det första jag inte gjorde. Det blev lite för bråttom hem ty de båda barnen höll på att dö av hunger och ringde och klagade. ”Okej” tänkte jag ”Det får bli löpning på gymmet istället. Efter middagen”.

Till middag blev det kyckling marinerad i koriander, olja, paprika, chili, lime, färskriven ingefära och lite salt och peppar, stekt och serverad i en tunnbrödsrulle med lots of grönsallad. Det var lite starkt men väldigt mumsigt. Och så fick jag använt upp resten av koriandern som stått och slokat i köksfönstret ett tag nu.

…efter middagen drog maken på sig snickarbyxorna och förvandlades till byggare Bob. Han snickrade på fint där, men behövde ett litet handtag då och då samt några uppmuntrande ord och hängiven beundran. Inte läge för någon jogging där inte!

När jag helt gett upp hoppet om löpning drog jag på mig snickarbrallor jag med och gick ner och stöttade lite mer handfast. Målet var att bli klar med väggen men det blev vi inte. Klockan 23.00 fick vi lägga ner hammaren och skruvdragaren för då stod d.y i dörren med en sorgsen uppsyn och klagade på att det var omöjligt att sova så som vi höll på.

I dag skjutsade jag sönerna till bussen för vidare transport till mormor och morfar på landeet. Isen har släppt taget om gatorna och det såg fullt löpbart ut – bortsett från det ymninga snöfallet. Plusgrader dock.

Med fantasier om kvällens löpning blev jag sittande för ”att göra klart” på jobbet och plötsligt var klockan nästan 19.00! En halvtimma senare var jag hemma. Byggare Bob kom ungefär samtidigt och vi var rörande överens om ingen av oss orkade med något snickrande denna kväll.

Så damp vi ner vid bardisken i köket och mölade i oss te och mackor och hade det gott.

…. se´n vart det just inget sprunget igen.

Det ser inte så bra ut…

Jag vet redan att morgondagen är rökt för det skall hämtas tvättmaskiner och monteras takbox samt sammanstrålas med vänner på restaurang i staden.

Men kanske skall jag ta med löpardojorna till firman? Det är ju fullt möjligt att ta en runda på lunchrasten.

Möljigt, men kanske inte särskilt troligt.

Mitt löfte är tre löppass á 4 km per vecka i januari. Det är inte omöjligt att klara. Men kanske får ett eller två av veckans pass bytas mot längdskidåkning i stället. Det kan väl inte vara helt fel väl?

Återkommer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: