Snart dags för nästa fitness-flipp!

Jag vet inte om det är frosseriet eller bara allmän åldernsnoja men nu börjar löpartankarna att mala igen. Från och med januari skall jag springa tre gånger i veckan. Och januari är ju redan nästa vecka! Göteborgsvarvet är i maj och jag vet inte hur det skall gå… Att träna upp sig till en mil på 37 dagar gick ju bra – även om jag bara klarade 4 av de 5 kilona jag skulle bränna av. Men jag var nöjd. Och loppet gick ju som en dans!

Lindholmenstafetten var inte heller några problem men sedan gick jag jag rätt in i kan-inte-vill-inte-vägrar-har-ingen-lust-läget igen. Trots att jag faktiskt hade anmält mig till varvet redan då.

21 km är ju lite mer än dubbelt så mycket som 10 och enligt min logik borde en dubbel träningsdos räcka. Men jag tränade ju asmycket de där 37 dagarna! En fördubbling av det kommer att innebära att jag blir tvungen att säga upp mig både på jobbet och i hemmet för att hinna med. För att inte tala om den mentala uppbyggnaden…

Inte nog med att jag sprang titt som tätt jag fokuserade på kosten också. För att gå ner de där kilona jag ville bli av med. Och hur mycket vin drack jag? Just det – ingenting. En fördubbling av 37 vita dagar blir 74. Väldigt många dagar faktiskt…

Å andra sidan behöver jag inte fördubbla antalet kilo att gå ner. Det räcker fint om jag går ner samma fem kilo även denna gången. Jag har inte kollat om jag verkligen gått upp dem igen, men det skulle inte förvåna mig. Det har varit mycket ost, choklad, fet mat och snask ett tag nu. December är en fett ohälsosam månad.

Måndagen den 3 januari påbörjar jag nästa träningsomgång. Jag måste vara lite snäll mot mig så jag sänker mina tidigare tvingande 5 km/runda till 4 km. Minst 4. Gärna mer. I januari.

Från och med februari höjer jag till fem igen.

Måndag onsdag fredag. Måndag onsdag fredag…. Ända till maj. Och vad skall jag sikta in mig på för tid då? Hmmm… första gången – 2003 – sprang jag på 2.30.10. Gången efter, 2004, då jag var helt otränad och började gråta av ångest och smärta redan efter 6 km, tog jag mig runt på 2.42.33. Det var efter den där andra katastrofrundan jag svor på att aldrig mer utsätta mig.

… men det har jag förträngt nu. Jag minns inget alls av blodsmaken i munnen, gallan som åkte upp och ner i halsen, de stumma benen, benhinnorna och knäna som sved och brände och tårarna som plöjde diken i mitt överhettade, blålila ansikte…

…vad har jag gett mig in på…

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: