Tänk om jag blir frälst!

Berättade för en bekant häromdagen att jag ska på julkonsert på söndag.

– Jaha, var då?

– Jo i en kyrka som jag inte alls känner till – Gilead heter den. …vill jag minnas.

– Hm. Mmmm. Vad är det för några då?

– Vet faktiskt inte riktigt. Men de vi ska gå med är väldigt trevliga och försäkrar att deras julkonserter är något utöver det vanliga!

– Jaha du. Jo, det brukar börja så…

– … vilket då?

– Först är det jättetrevligt och bra och sedan försöker de frälsa dig. Akta dig!

– Först? De har varit jättetrevliga i ett par år nu. Och inte försökt frälsa mig en enda gång!  Ska jag akta mig för att bli frälst? Tror du att det inträffar bara sådär? På allvar? Skulle inte det vara alldeles underbart i så fall?

Det var inget allvarligt samtal. Men lite roande. Jag minns att det alltid var mycket snack om att alla ”frälsta” ute på ön jag kommer ifrån skulle frälsa Gud fader och alla människor de mötte, men i verkliga livet skedde det väldigt sällan. Aldrig faktiskt… De som blev frälsta lite sådär i i tonåren (då det varnades mest för frälstarnas framfart) –  verkade söka upp kyrkan och dess verksamhet alldeles på egen hand snarare än tvärtom.

Men jag kanske minns fel.

Mig försökte de i alla fall inte frälsa. Jag tar det bra, jag förstår att de har annat att göra än att öda tid och kraft på att omvända mig.

Annars tror jag att en tro skulle passa mig. Att slippa att hela tiden få för mig att allt i världen beror på mig. Vilken befrielse! Jag har annars väldigt lätt att axla det ansvaret. Naturligtvis helt i onödan, eftersom det  när allt kommer omkring är löjeväckande lite som jag har något som helst inflytande över. Det verkar mest vara hybris.

Å andra sidan så är det väl inget man går runt och tänker på hela dagarna. Att man har en tro menar jag. Eller? Jag går ju sällan runt och tänker på att jag inte har någon. Det finns ju annat att tänka på – vad skall vi äta till middag? – När ska jag träna? – Var är alla försvunna vantar? Finns det en chans att vi kan åka till Malaysia till sommaren? …

Jag har googlat Gilead. Jag blir lite nervös faktiskt. Alla, och då menar jag verkligen alla,  på bilderna på deras hemsida ser unga och fräcka ut. Jag har ju fortfarande inte fått fart på tangentbordet och beställt något nytt och fräckt. Det skulle jag ju ha gjort häromveckan när jag senast hade ångest över att än en gång riskera att sitta som den sämst klädda i salen i ett helt annat sammanhang. Men det blev just inte så. Att jag fick något beställt alltså. Sämst klädd är det fullt möjligt att jag var, men jag försökte att inte tänka på det.

lilla_my_color_102549641.jpg

Här har jag gått omkring i godan ro och trott att kyrkofolk är hemvävda helylletyper i gammeldagsiga kläder och frisyrer. Att det skulle vara ett avslappat, skönt gäng där jag, åtminstone stilmässigt, kunde smälta in.

Det verkar som om jag har fel. Igen.

Annonser

3 thoughts on “Tänk om jag blir frälst!

  1. Johnny skriver:

    Hmhm… Du är ju inte ensam direkt om förutfattade meningar om det indoktrinerade folket! 😉 I grunden tror jag att det är dina egna behov som avgör vad du väljer. Det enda jag vet är att Gud finns och att det är han, och inte någon församling som drar in dig i nåt lull-lull! Dom kan dra… men den inre övertygelsen måste få gälla. PS Det låter spännande!

  2. kyrksyster skriver:

    Fnissar… för du fångar in fenomenet så bra!

  3. Pux skriver:

    Tack kyrksyster. Jag besökte din fina blogg också. Schysst uppdrag det där att uppvakta de som fyller jämt. Skulle jag också gilla att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: