Elak

Vad är det som gör att vissa människor blir elaka? Att de inte kan låta bli att förstöra för andra? Att de helt enkelt inte kan låta bli att ta ifrån yngre och svagare det de har – inte för att de vill ha det – bara för att försäkra sig om att det roliga som pågick tar slut.

D.y berättade att han och hans jämnåriga klasskamrater hade snöbollskrig på rasten. De hade jätteroligt. Tills den här äldre killen och hans anhang kom och lade sig i. Leken upphörde och de yngre skingrades för att slippa få stenhårda isbollar på sig och för att slippa bli mulade. Situationen förbyttes från rolig och uppsluppen till skrämd och uppjagad på bara några minuter.

Det är inte ovanligt, men jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt att vissa människor tycks ha ett tvångsmässigt behov av att vara elaka mot andra. Just den här personen dyker upp i ungarnas berättelser med jämna mellanrum och har gjort  så i några år. Oftast just i samband med att något förstörts, förbytts från roligt till tråkigt eller bara allmänt dragit ner stämningen.

Är det ett personlighetsdrag – precis som snäll, snål, generös, glad eller sorgsen kan vara det mest utmärkande draget hos någon? Eller är det miljön? Det skulle kanske vara lättare att förstå om man såg ett mönster, någon sorts anledning… Han gör nog så för att han är avundsjuk. För att han inte får vara med. För att han är ledsen för att hans liv är så dåligt. För att han har en sjukdom…

Men det skulle helt enkelt inte vara sant.

Det verkar som om den här pojken är elak för att han gillar att skrämma, skada och förstöra.

Annonser

9 thoughts on “Elak

  1. Cattis skriver:

    En sådan där kille berättade min son om i går kväll, och förra veckan… och veckan innan dess… Det är likadant i alla åldrar verkar det som. Han får helt enkelt inte vara ifred. Det är lite svårare när de är 16 år att ringa upp föräldrarna och klaga. Det slår så lätt tillbaka på den som redan är hårt utsatt.

  2. Pux skriver:

    …här är ett annat inlägg i debatten ”Jag tror iaf att man inte födds sån …..Dessvärre så har den ungen nog utstått samma hunsande o elakhet som han själv utdelar 😦 En otroligt svår cirkel att bryta o som bara blir svårare ju äldre de blir….en dag får de egna barn o sen ä…r man där igen^^

  3. Pux skriver:

    Jag vill inte tro att man föds elak. Det värsta är att jag börjar bli allt mer cynisk och krass och faktiskt kommer på mig själv med att tro sådana saker ändå. Att det finns genuint elaka människor till exempel.Oftast går det över och jag faller tillbaka i min gamla trygga förvissning om att människor är goda och vill väl, men att det ändå blir fel ibland.Just nu är jag lite förbannad att så många väljer att inte ingripa, att vuxna människor inte vill säga till andra människors barn för att det är att lägga sig i… Mitt motto är: Lägg dig i. Säg ifrån. Markera. Det är inte okej att uppföra sig hur som helst. Men det är ju jag… Och inte ens det alla dagar…

  4. Camilla skriver:

    Men kan kan väl uppmärksamma fröknarna på det, det är väl en bra väg att börja med?Det ska absolut inte accepteras!

  5. Pux skriver:

    Allt är löst så det är inget problem längre. Det är mest fenomenet som sådant jag funderar över. Jag syftade absolut inte på incidenten i skolan när jag sa att folk lägger sig i alldeles för lite – skolan och dess personal gör ett fantastiskt jobb! Jag kan tycka att det brister på andra ställen i samhället – att människor bemöts respektlöst, nedlåtande och elakt. Ibland även barn, och ibland så att andra vuxna hör utan att gripa in. Och man hör att vuxna är rädda för barn – någonstans har det blivit väldigt tokigt.

  6. Cattis skriver:

    Ja, jag resonerar som så att alla barn är allas barn. Jag säger till, med risk att göra mig impopulär på kuppen. Det är förvånansvärt ofta som de faktiskt hajar till och gör som man säger. Det gäller allt från cykelhjälmar till att klättra på tak eller för den delen vara elak mot någon annan. Detta gäller i väldigt hög grad även på nätet numera. Jag är där också och lämnar min lilla synpunkt när jag tycker att någon passerar gränsen för vad man säger till varandra eller skriver om andra – och så blir jag blockad…Jag vuxenvandrar och det känns otroligt meningsfullt. Många av de där stöddiga typerna man träffar på har inga vuxna som sätter gränser hemma. Vi är där ute på natten. Vi säger ifrån när vi ser något galet. Vi tar ett snack med dem det berör. Vi hamnar ofta i situationer som känns jobbiga, eftersom kommunen är liten och man känner föräldrarna – MEN vårt motto är ”Det handlar inte om att lägga sig i – det handlar om att bry sig om!” och det står jag för. Jag bryr mig om dem allihop och ibland håller jag på att bränna ut mig för den sakens skull.

  7. katja skriver:

    Håller med Cattis och måste ju säga det att jag nog kan verka vara rätt tjatig o hård mot barn o drar mig verkligen inte att säga ifrå när grannens unge har ”fel” attityd eller när väninnnans flicka missköter sig ….konstigt nog så verkar barnen ty sig till mig iaf^^ Jag tror att alla barn behöver gränser och att de förstår att vi genom att vi tydligt visar dem var gränserna sitter också bryr oss om dem.

  8. ch skriver:

    Att barn är elaka mot varandra – så har det nog varit ”i alla tider”. Däremot; att slynglar i 13-15 årsåldern är så illa uppdragna att de genom sin hänsyslöshet skrämmer äldre ( ofta lärare)och inte väjer för att gå handgripligt tillväga är enligt min uppfattning betydligt värre.Deras beteende verkar mer vara inkörsporten till ett mer eller mindre kriminellt liv. / om de inte redan är där/. Att stävja detta är nog mer angeläget än att oroa sig för att barn är elaka mot varandra. Det sistnämnda brukar upphöra av sig själv. Minns själv när min 3-4 årige son välkomnades till sin nya bostadsort av ett par grannbröder som mulade honom intensivt med grusblandad snö. Sedermera blev de bästisar och har fortfarande ett vänskapligt förhållande.//pa

  9. Pux skriver:

    Många kloka ord. Cattis du – och alla dina kollegor runt om i riket – gör en fantastisk insats med nattvandrandet! Jag håller med er alla om allt. Känns bra med sådant konsensus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: