Ni vet det där med fördomar…

Det händer ju att man går omkring och tror att man vet hur saker och ting är. Jobbar man med ekonomi så har man förmodligen inte ett förflutet som klassens clown, är man vd är man förmodligen lite boarderline psykotisk, frissor har någon svårartad verbal diarré och kulturkritiker är med största sannolikhet misslyckade författare… Så kan man ju tro om man är fördomsfull.

Det är ju förstås inte jag. 😉

MEN jag har en massa föreställningar om hur saker och ting är ändå. Jag är den förste att erkänna att det ofta är fria och otyglade fantasier, men”vet”  ändå liksom. Tills verkligheten visar sig vara något annat. Vilket den ibland gör. Och ibland inte gör.

Till exempel har jag alltid ansett att det är alldeles för hippt att jobba på reklambyrå. För mig alltså. Jag är inte ”typen”. Det finns människor som är genetiskt predestinerade att bli reklambyråmänniskor. Alla kontakter jag haft med ”reklambyråfolk” (nu känns det som om jag talar om en utdöende ursprungsbefolkning) har förstärkt denna min övertygelse om dera särart. De klär sig snyggt. De talar på ett visst sätt, de för sig och rör sig annorlunda, de är helt enkelt som norrlänningarna ”lite eljest” fast inte alls på samma sätt som just norrlänningarna då.

De senaste veckorna har jag haft massor med kontakter med reklambyråfolk.

Faktum är att de är lite eljest. De klär sig verkligen snyggt och talar fort. De skrattar mycket och är bitska på ett varmt sätt. De jobbar i en miljö som ger mig rysningar – öppna kontorslandskap med öar av bord belamrade med kreativa slutprodukter högt och lågt. Allt är väldigt fräckt. Genomtänkt. Bra färgval och schysst kvalitet. Inga burkar med fryskaffe i pentryt och inte pärmar och mappar i olika modeller och färger i bokhyllorna. Samma färg, samma modell. Stökigt på ett strukturerat sätt.

Reklambyråmänniskorna är förstås inte en genetisk särart. De är vid närmare granskning rätt lika ”vanligt folk”. I alla fall de jag haft nöjet att möta. Fast väldigt kreativa. Jag får känslan av att de gillar sina jobb lite mer än vad andra gör. Ingen verkar ha släpat sig till sin skrivbordsö i kontorslandskapet med stor motvilja. De ser ut att trivas! Och det är inte alltid alla man möter i sina yrkesroller som förmedlar den känslan. Fast nu när jag sitter här och försöker komma på någon jag mött som verkat hata sitt jobb så kommer jag inte på någon…

Lärarna på ungarnas skola, de som verkligen borde vara less på yrkeslivet med tanke på hur mycket skit de har fått ta de senaste åren med allt snack om flumskola och misslyckad pedagogik, verkar väldigt nöjda! Och inspirerade och kreativa och fulla av framtidsvisioner. De verkar också gilla sina jobb.

Min tandläkare och hans fru tandsköterskan har väldigt roligt på sitt jobb. De skämtar och skrattar så jag nästan sätter den där gurgelkroken i halsen när jag är där. Snubben i snabbköpet/posten är också en glad skit! Han snackar avspänt med alla kunder som dräller in och sprider gemyt till alla och envar.

Jag vet inte… Säkert finns det typ-typer på olika jobb. Men alla är ju typ-typer ur någons synvinkel.

Säkert tycker reklambyråfolket att  vi andra är lite eljest. Och att vi har fula kläder….

Fördom eller ej, det är som det är.

Annonser

2 thoughts on “Ni vet det där med fördomar…

  1. LuddesMorsa skriver:

    Jag hade under mina friska år sådana jobb som är omspunna av väldiga fördomar och förutfattade meningar, så dessa fick man ofta, ofta möta.

  2. Pux skriver:

    Okej Svammelmorsan, nu är jag nyfiken – vilka jobb och vilka förutfattade meningar? Jag hoppas du har återhämtat dig ordentligt sedan raketmedicinkuren!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: