35:te dagen av 37

Nu är det nära! Jag har varit trogen min ursprungsplan. Nästan. I den mån jag frångått den så har det faktiskt varit till det hårdare. Fast det där med 67 kg verkar jag inte lyckas så himla bra med…

Å andra sidan är jag en positiv människa och tror nu att min idealvikt är 69,nå´nting.

…men det retar mig… Två dagar kvar… kan det gå?

Jag hade som utgångspunkt att träna varannan dag. Det skärptes efterhand  till löpning varannan dag – ingen annan form av motion räknades. Sedan kom det här med Friskis & Svettis in i bilden och då fick jag springa både på söndagen och måndagen – två dagar i rad!!! – och då införde jag nästa uppstramning – ALLTID fyra gånger i veckan. Måndag – onsdag – fredag – söndag…

Fast det sprack ju söndags då jag istället jagade kantareller och galopperade över skog och mark. In i det längsta tänkte jag sprungit också men det blev inte alls så. Och därmed var allt förstört…

Med punkan i måndags höll det verkligen på att ta helt slut. Jag kände att ödet försökte ge mig en sorts fingervisning om att jag inte är lämpad att löpa (vilket jag redan listat ut…) men maken räddade situationen och det blev trots allt ett reparationslopp. Näst lopp skulle således ha ägt rum i onsdags men ni förstår nog redan av min meningsbyggnad att så icke skedde.

Jag hade kurs inför valet i onsdags och satt i en lokal på Gustav Adolfs torg hela kvällen. Sedan var jag alldeles för trött. Och lite hade jag i bakhuvudet att allt ändå var kasst nu. Jag missade ju söndagslöpningen…

Det pågår en strid inne i huvudet på mig och mitt lite mer förnuftigare jag försöker febrilt att få tyst på dyster-jaget och ställningen böljar fram och tillbaka. Idag leder förnuft-jag så jag har köpt nya löparskor till både mig och d.ä samt testat dem ute på en 5,3 km lång testrunda.

Det  gick trögt och andningen funkade dåligt. Att det kom en störtskur gjorde det inte roligare. Men det sporrade ändå på något maschoschistiskt sätt.

Hur det än är så är det ju alldeles för sent att lägga av nu. Två dagar innan loppet… Näää… nä.

….om jag klarar det skall jag ge mig själv den där fina Garmin-gps-klockan som jag är så sugen på.

Forerunner%20305-S.jpg

…och har jag gett mig själv en så dyr present så finns det ingen återvändo. Då måste jag fortsätta springa – åtminstone året ut.

Året avslutas med Sylvester-loppet. Hmmm… undrar vilken tid det går? Tror kanske inte jag har lust att springa mitt i natten på nyårsafton. Men man vet aldrig.

Tyvärr kan jag inte redovisa någon nakenvikt idag – jag har medvetet ignorerat vågen ända sedan i måndags. Men jag lovar att återkomma med siffrorna i morgon kväll.

Ha en skön kväll. Nu skall jag in till sta´n och plocka upp ungarna och deras kusin på Liseberg – de har  varit där sedan kl. två och bör nog vara färdigåkta snart. Om inte annat så stänger väl parken någon gång.

Nu när jag har slirat med träningen känner jag med en gång ett sug efter godis. Och jag känner att jag gott kan ”unna” mig det eftersom jag ändå misslyckats. Ni fattar ju… Jag är dum i huvudet. Men jag har inte åkt dit än.

Önska mig lycka till!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: