Nr 11 och 12

Jag djupandas och försöker verkligen att inte skrika i panik. Att inte överreagera trots att jag märker att jag ändå gör det. Att behålla lugnet, fokuseringen och viljan att slutföra. Det tar all min kraft att hålla mig på den utstakade vägen och det kräver ett oändligt tålamod som JAG INTE HAAAAAAR!!!

Är det verkligen möjligt att det skall behöva ta flera, flera, flera dagar att gå ner några futtiga kilon och att lyckas springa några futtiga kilometrar? Va?!

Dagens nakenvikt: 69,6 kg. Jag som d.ä säger i tid och otid (och ibland sms:ar helt utan anledning): bajs.

Jag var ju nere på 69,0 häromdagen bara ju…

I söndags var jag väldigt lycklig för då sprängde jag den tidigare så ouppnåeliga 6-km-gränsen.

I måndags tog jag med mig d.y och åkte till Skatås för att delta i Friskis & Svettis löpträning. Vi var lite tidiga, typ en timme, så när d.y föreslog att vi skulle springa 2,5 km ”för att ha något att göra” medan vi väntade, så sa jag ”ja”.

Jag hann bara springa några få meter på den slingan innan jag kände att det var nog dumt. Men då var det så dags.

Så mötte vi upp med Friskis-gänget och lufsade iväg med dem. Precis som jag trodde så löpte vi ner till en äng och körde lite hopp-o-skutt-övninar i cirkel kring en ledare och så trodde jag att timmen skulle fortsätta. Det gjorde den inte. Vi skulle ut och praktisera löpteknik IRL.

Vi sprang ut och sprang jätte-jätte-fort i en minut, sedan lite lagom långsamt i en minut, vi sprang och sparkade bakåt och med knäna uppåt och vi sprang och sprang och sprang… D.y höll sig hela tiden i täten. Jag utgjorde släpankare längst bak och fick en alldeles egen Friskis&Svettis-gubbe till sällskap. Hans uppgift var att utgöra eftertrupp… Och oj vad efter han blev…

Passet var på 7,3 km. Ihop med de 2,5 km som d.y och jag löpte ”för att ha något att göra” så sprang jag nästan en mil! Inte konstigt att jag hade blodsmak i munnen.

Men jag var nöjd. Gick runt som en chesire-katt och bara log resten av kvällen. En stor del av följande dag också. Och för första gången sedan detta träningsvansinne började så var jag faktiskt lite stel också. Det tog jag som ett positivt tecken.

Cheshire-Cat-color.jpg

På tisdagen fyllde d.ä år och då hade vi stor middag med tacos och chokladtårta samt tonvis med smågodis. Det var inte alls så att jag vräkte i mig, men det vore inte heller helt med sanningen överensstämmande att påstå att jag höll igen.

På onsdagen var det löpdags igen och jag var lite brydd över hur jag skulle lösa det. Vi skulle träffa familjen S efter jobbet för lite grillovino och det ville jag för allt i världen inte missa en sekund av – alltså kunde jag inte springa efter jobbet. Jag börjar jobba kl. 07.00 på onsdagar så att springa innan kändes ju lite motigt. Av två onda ting valde jag det minst onda och ställde klockan på 5.30. Kl. 5.40 stod jag med löparstassen på och tryckte igång tidtagaruret vid brevlådan. Det blev 4,7 km på 32 minuter. Snabb dusch och så iväg till jobbet. Hann stanna vid statoil och inhandla två croissanter på vägen. Tänkte köpa yoghurt naturell men de hade bara drickyoghurt och det är ju så äckligt så … ja, croissanter helt enkelt.

I dag – torsdag – hade vi gäster. Släkt från Island. Sysslingen M och hennes familj. Vi åkte ut till Fotö och badade, till glasscafeet och sedan en liten rundtur längs minnenas alle. M bodde hos oss ute på Öckerö i ett år då vi var barn, så vi var vid vårt gamla hus, vid vår gamla skola och vägen vi brukade gå. Hon har inte varit där på 30 år (!) så det var nästan lite känslosamt.

Sedan åkte vi hem till oss och åt. Basilikamarinerad kyckling, pastasallad med fetaost, grönsallad och bröd. Ja, och ett glas vin att skölja ner det med också. Till efterrätt glass, chokladsås, maränger, bananer, hemkokta hallon och kaffe.

Jag åt inte mest av alla. Inte minst heller.

Jag känner mig lite rädd för att kontrollera nakenvikten i morgon. Frågan är om jag skall väga mig före eller efter jag varit ute och sprungit…. Väger spända muskler mer än slappa?

Det är mycket lättare att träna och äta sunt och bra när man bara har lite sådär lagom vardagligt tråkigt har jag upptäckt. När middagar med goda vänner, kalas och campingar står för dörren liksom falnar suget efter ett ”sundare” liv. Markant dessutom…

16 dagar kvar…

 

 

Annonser

3 thoughts on “Nr 11 och 12

  1. Helén skriver:

    Som sagt ”normal” viktminskning är 1-1,5 kg/vecka. Sen kan man såklart svälta/fast och gå ner mer men inte min grej.Kämpa på..Helén

  2. Ann-Louise skriver:

    Ha, ha… jag tycker du verkar vara i fin form! Du tränar och du äter gott ibland, helt i si ordnig. Men om spända muskler väger mer… intressant fråga. Du kan väl kolla?

  3. Pux skriver:

    A-L – jag skall definitivt ta reda på det där med musklerna.Helén – det är totalt min grej att svälta, fasta ja till och med skära loss fettet om så krävs, för att uppnå mitt mål. Jag har ju bara knappt två veckor kvar till deadline nu, och vikten står ju still! WTF… Kanske att jag intensifierar träningen nu den sista tiden. Vad gäller fasta och svält så har jag väl inte den typen av karaktär att jag klarar det. Inte typen som karvar heller nu när jag tänker på det… Hmmm… vi får se hur det går.Tack för support båda två.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: