Pass nr 9

Vilket ösregn! Hela, hela, hela dagen…

Den grå himlen och den allt blötare asfalten jag besåg genom kontorsfönstret i dag fick mitt hjärta att ömsom sjunka ner i magen av förtvivlan över det kommande löppasset, ömsom att fladdra upp huvudet med tankebubblan ”…inte kan man väl…”

Så pratade kollegan om gymmet.

Gym? Gym! Löpband förstås!

Googlade fram ett gym alldeles hemmavid och ringde upp och jodå – de hade löpband. Tre stycken. Och inte så välbesökta på fredagkvällar, jag var varmt välkommen. 80:- för en engångsträning.

Efter avslutad arbetsdag och utstämpling rattade jag hemåt och packade träningsväska. Här skulle minsann inte bytas om i tvättstugan inte. Inte när man betalt in sig på gymmet!

Gymmet är inte ens ett år gammalt. Fräscht. Trevlig personal – en man i receptionen som tillika är ställets massör fick jag veta. 350:- för en halvtimme! Han påståd sig vara bra.

http://bit.ly/9RfWuD

LNSMAN~1.JPG

Damernas omklädningsrum var nytt och helt utan svett i väggarna. Inte ens skit i hörnorna. Det var utrustat med en drickho med extra hög kran så det gick att fylla även en normalstor vattenflaska där – ren lyx!

Inne i gymmet stod de tre löpbanden. Jag äntrade den första och började fippla med knapparna. Kände mig inte helt säker på vad jag höll på med så jag bad om hjälp. En vänlig själ lämnade sin skivstång och kom och visade; starta, stanna, snabbare, långsammare, stanna… Very basic. Han berättade också att man kunde knappa in allt möjligt för att optimera träningen, men jag kände mig inte mogen för det. Stopp och start – och kilometerräknare – räckte gott.

LPBAND~1.JPG

Så satte jag fart. Det var svårt att hitta den naturliga löprytmen där på bandet och jag hann bli duktigt svettig innan jag hittade ett fungerande tempo. Jag löpte väldigt långsamt. För långsamt insåg jag ganska sent i processen… Men, men.

Vid pass 2,5 km fick jag sällskap av en fotbollsmamma. Det var kul. Vi snackade bort ett par kilometer och plötsligt hade jag bara en kvar! Ungefär då lämnade vänninan och gick till andra övningar och jag viftade till på knapparna och LYCKADES STOPPA HELA SKITEN!!! Jag hade precis, med ett väldigt ansträngt leende, förklarat att nu var det bara upploppet kvar – 500 m!

Jag lyckades inte fortsätta min löpning utan fick börja om. Det var så outhärdligt irriterande så det lade jag av med nästan omedelbart. Surade några minuter över mitt sjabbel men bestämde mig surmulet för att ta den där sista halvkilometern på en annan mackapär som stod där.

47_stor.jpg

Den hade som stavar/styren och fotplattor och såg intressant ut. Jag klev upp och hamnade i en ny uppsättning knappar. Lyckades trycka mig till start och vevade på; drog och slet med armarna och pumpade runt med fötterna. Jag lyckades aldrig hitta någon vettig rytm i övningen men knatade på mina 500 m i alla fall.

Nu har jag avverkat 6 km men det känns fel på något sätt. Så jag måste göra det igen. På söndag tror jag. Fast ute i verkligheten. Men gym var trevligt, duschen och bastun och snacket med vänninan också. Faktiskt tror jag att jag nog kan tänka mig att köpa ett träningskort där när vintern slår till… Vi får se.

På måndag skall jag ut till skatås och hänga på när friskis & svettis lär ut lite löpteknik till alla som vill som är anmälda till Midnattsloppet. Man vet aldrig, jag kanske snappar upp något?

Vid hemkomsten mötte jag maken i dörren. Han skulle in till sta´n och träffa kompisar. Jag och sönerna åkte ner och hyrde film, poppade popcorn och blandade till (av maken hemmagjord!) citrondryck. Det var mysigt att kura med grabbarna i soffan och jag åt nästan ingenting. Men jag drack en hel del av citrondrycken, det medges.

Oj vad mycket  träning det blev i dag, men det är för att jag är så uppfylld av det för tillfället. Jag känner knappt igen mig i den här besattheten. Jag ska klara Midnattsloppet utan problem och jag ska gå ner tre kilo. Så är det bara.

Det är tydligen någon sorts ute-galleri nere i Eriksberg över sommaren och om vädret tillåter så går vi ner och strosar där i morgon. Det verkar kul, och man vet aldrig – kanske hittar vi något  vi tycker om!

http://bit.ly/8XZsqV

ANDERS~1.JPG

Länken leder till en artikel i den eminenta lokalblaskan ”Tidningen Hisingen” och bilden (av Camilla Käck)  är från samma forum.

Nu är det hög tid att läsa bok. God natt.

Annonser

3 thoughts on “Pass nr 9

  1. Ann-Louise skriver:

    Hej! Kul att läsa din blogg. Jag försöker också komma igång lite grann, men satsar nu i början mest på vikten… och här sitter jag vid datorn när jag borde vara ut och gå…

  2. Reiki-Master skriver:

    Låter som att du hade intressanta tränings-äventyr med alla high-tech maskiner på Gymet… =)Tack för pepp! Det värmer. Hittade en intressant sida där jag hämtar en hel del inspiration angående kosten; http://kolhydrater.ifokus.se/Lycka till!

  3. Pux skriver:

    Hej Ann-Louise och Reiki-Master – kul att höra ifrån er. Vad bra om jag inspirerar er – själv blir jag också grymt peppad av andra som håller på och framförallt av alla som hejar på mig här och på facebooken. Jag har ju bara hållt på i två veckor men är faktiskt överraskad av resultatet – så Ann-Louise – jag rekomenderar varmt att faktiskt ge sig av ut! På min första löprunda hade jag blodsmak i munnen redan efter ett par minuter (nej, jag ljuger inte…) men det har redan blivit otroligt mycket bättre. Nu är det svårast innan. Men det går. Heja på!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: