Exakt en veckas fitnessliv – check!

Det känns fint. Mycket, mycket bättre än vad det kändes i till exempel förrgår. Då var det en skitdag. Idag är en underbar dag! Medan jag skriver det här måste jag blinka bort den salta svettfloden om forsar över mina ögon och vidare ner längs hela mig. Jag vill inte ens tänka på hur läskig den här kontorsstolen håller på att bli…

Nu måste jag hämta en handduk…

…hämtade min kanna med isvatten från kylen samtidigt och jag svär på att i samma takt som jag häller in vatten i munnen så sipprar det ut igen igenom alla miljoner porer på hela kroppen.

Dagens nakenvikt var ju ett glädjeämne i sig: 69,9! Det kan ha att göra med att jag glömde käka middag igår, men jag tänker fokusera på det positiva och väljer att bortse från den lilla blundern.

Dessvärre orkade jag inte åka iväg och hämta någon nyttig lunch idag, så det blev en kebabtallrik med pommes till lunch. Och kebabsås… Har ingen vettig förklaring till detta, det bara blev så.

Frosseriet fortsatte med spaghetti och köttfärssås till middag. Dryck vid båda tillfällena vatten – och det är väl det enda positiva som kan sägas om dagens födoämnen.

Nakenvikten och frosseriet fick mig i alla fall extra peppad för dagens träningspass. Det fjärde sedan starten.

  • Träningspass 4
  • Sprang: 19 minuter
  • Gick: 2 minuter
  • Sprang: 17.30 min.
  • Sträcka: 5.221 m

Visst är det fantastiskt! Jag är supernöjd med mig själv och funderar på att inte väga mig i morgon bitti som belöning.

Fast då fuskar jag väl…

Dagens löparframgång är förstås inte min förtjänst. Det började bra, jag hade bestämt mig för minst 15 minuters löpning innan första gå-sektionen. Vid 14 minuter såg jag en ung löpare komma i motsatt riktning och då kände jag att jag inte kunde börja gå innan vi sprungit förbi varandra. Jag tänkte att jag kanske skulle påverka honom i negativt om han såg en sådan loooser som mig. Så istället spänstade jag upp mig lite och snudd på studsade förbi honom. Sedan sprang jag på i några minuter till av bara farten.

Efter gå-intervallen bestämde jag mig för att minst 10 minuter var minimum till nästa löp-intervall. När jag var på ca 9.36 (ja, jag håller tidtagaruret i handen hela tiden) kom det ett par småtöser cyklande förbi mig och ropade ”Heja joggaren!” och då fick jag förnyade krafter igen. Precis lagom till att de började sina, och när jag kände att min ansiktsfärg fått den där riktigt alarmerande mörkröda färgen mötte jag en gentleman på cykel som log och sa: Det där ser fint ut!

Tja, då tänkte jag det att om han är så gullig och ljuger om en sådan sak, så skall jag spela med och låtsas som om det går fint. Och så sprang jag vidare.

Sedan var jag ju nästan hemma och då var det lika bra att springa hela vägen.

Jag vill bara flika in här att ”nästan hemma” betyder att jag har en jättelång, jätteseg och helt enkelt asjobbig backe kvar. Men, som sagt, jag sprang. All the way. I did it my way.

Ha!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: