Kina-resan så kortfattat jag bara kan….

P7101528.JPG

Vi började och slutade resan i Beijing hos familjen A. Väldigt skönt, både att ha en ”hemma-bas” så långt hemifrån, trevigt och … hur skall jag uttrycka mig? Tryggt. Det var tryggt att ha deras kunskap om hur saker och ting fungerar, tips om bra ställen och trevligt sällskap hela den tid vi tillbringade i deras hus.

Vi såg förstås muren. Åkte linbana upp, gick omkring och ohhhade och ahhhade ett par timmar och åkte sedan bob (?) ner. Ihhhhh!!!

P6120263.JPG

Himmelska fridens torg. Det var stooooort. Större än man tror. Där råkade vi för första gången ut för kineser som blev så överväldigade av att se oss (framförallt barnen) att de var tvungna att fotografera sig tillsammans med oss. Vi var förvarnade om att detta skulle kunna komma att hända, men så till den milda grad! Och så totalt befriat från all sorts integritet! Oftast frågade de inte, de bara sög tag i ett av barnen och pekade dem mot kameran och log stort och brett. Eller kom fram och ställde sig bredvid oss.

P6150384.JPG

Hutonger i HoiHai-området, promenad längs sjön, marknader där vi shoppade och prutade järnet och hela tiden och jämnt och ständigt restauranger med fantastisk mat.

Nattåg till Xian. Utflykt till terrakottaarmen. Japp, det var stort och shit vad många lergubbar det var. Vet inte vad som verkar mest meckigt – att ha gjort dem från början, eller att gräva upp och sopa fram skärvorna av dem och pussla ihop dem i dag… Inte ett jobb för mig!

P6200814.JPG

I Xian åt vi en fantastisk middag ute på en trottoar samt avslutade kvällen med fotbehandling inkl. nackmassage. Middagen kostade väl sådär en 40 spänn – för hela familjen. Inklusive dryck, och massagen kostade 20/person.

P6200908 (2).jpg

Det var förstås både skönt och välbehövligt med fotbehandling, men riktigt, riktigt pinsamt att sitta där med de illa åtgångna jättefötterna och se en liten söt dockkines hacka loss ett ton läskig hård hud från dem…

P6200923.JPG

På lätta fötter besökte vi dagen därpå den muslimska delen och dess marknad och det var väl värt ett besök.

Från Xian flög vi till Hefei (som jag nu lärt mig uttalas Chöffä´), vidare med buss till WenQuan och utgångspunkten för vår färd upp på HuangShan. Hela bergsområdet är bebyggt med trappor upp och ner på alla toppar. Branta, ojämna och ibland väldigt smala och slingriga stentrappor som sakta men säkert sög musten ur musklerna i benen. Vi gick 13-14 km första dagen och besteg toppar som gjorde varje steg värt mödan. Och det faktum att vi hela tiden gick förbi tungt överlastade män som bar upp förnödenheter hela vägen gjorde att vi ändå inte tyckte det var sååå himla jobbigt…

P6231044.JPG

P6231193.JPG

 

Vi tillbringade en natt på berget och gick upp vid 4-tiden morgonen därpå. Tillsammans med förvånansvärt många andra människor gick vi upp till en utsiktstopp för att se soluppgången. Nu blev det just inte mycket med det där, för under natten hade det blivit väldigt molnigt och någon sol såga aldrig gå upp. Det blev gradvis ljusare under den halvtimme vi stod där och spanade, men nä…

Dag två gick vi också lite över en mil, mestadels i totalt ösregn… Det var halkigt och dimmigt men ändå väldigt vackert. När vi väl kommit oss ner från bergen var jag så blöt att jag trodde huden skulle släppa från kroppen. Vi ägnade kvällen och natten åt att försöka återuppliva dränkta mobiler, nintendos och vandringsskor med hotellets fön.

Så buss och lite tidsnöd och allmän panik och snälla kineser och vild språngmarch på hårt trafikerad femfilig väg mot trafiken och så plötsligt back on track igen och på ett flyg till Guilin.

Vi bodde på ett väldigt trevligt vandrarhem utanför Yang Shuo – http://www.gigglingtree.com/start.php?taal=en – och därfrån hyrde vi tandemcyklar och cyklade bla till en grotta och badade i varm källa, samt i lera därinne. Intressant. Sedan cyklade vi in till Yang Shou och gick på sportbar och tog en drink och såg lite VM-fotboll.

Dag två där åkte vi buss en bit uppåt LI-floden och sedan båt ner igen till XingPing. Li-floden slingrar sig mellan sagolika sockertoppsberg och detta var också en väldigt vacker naturupplevelse. Och inte ett dugg jobbig!

P6271298.JPG

Så till sista destinationen av resan – Hainan – Kinas alldeles eget Hawaii!.

Där hade vi bokat in oss åtta nätter på lyxhotell i Yalong bay och det kändes fint att stiga in en den pampiga entren till hotellet. Det var riktigt, riktigt fint. Fantastiskt poolområde, ett par tre restauranger, spa, västerlänsk frukost!!!, massage, tennisbana… Liten golfbil som körde oss den löjligt korta sträckan ner till stranden. Allt var alldeles underbart. NOT! På finaste finhotellet fanns det så mycket regler att man ideligen hörde gälla visselsignaler skära sönder semesterkänslan. För höga vågor – bad förbjudet! Föräldrar med små barn – förbjudna att bada längre ut än ett par meter från strandkanten, det kan komma blixtar – bad förbjudet!!!

P6301361.JPG

Efter fyra dagar i detta visselinferno fick vi nog. Vi packade trunkarna och flyttade till Dadonghai istället. Det är en inte riktigt lika tjusig strand, men definitivt good enough. Och själva Dadonghai är där kineserna själva semestrar så där var det lite folkliv, och det hade vi saknat ute i ödsligheten på lyxresorten. Här vimlade av barer, caféer, affärer, försäljare, och liv och rörelse. Vi tog en utflykt till en korallstrand en dag och det var vistelsens absoluta höjdpunkt. Sönerna snorklade och snorklade och snorklade. Sedan fiskade vi lite, åt grillat på stranden och njöööööt.

P7041437.JPG

Från Hainan flög vi tillbaka till Beijing och ytterligare några dagars gemyt med familjen A, samt en sista shoppingrunda.

Kina var långt mycket bättre än jag föreställt mig. Jag trodde inte att maten skulle vara så god, att människorna skulle vara så vänliga och att atmosfären skulle vara så avslappad och trygg.

Nu är ju detta mitten rike ett väldigt stort rike, så den bit vi utforskad är ju bara en bråkdel. Det känns också bra, för då kan man ju alltid åka tillbaka igen om andan faller på!

NU är jag klar med Kina.

P7061499.JPG

Skål!

Annonser

3 thoughts on “Kina-resan så kortfattat jag bara kan….

  1. pa skriver:

    Välkomna hem!!! Hoppas att snart få höra mer och se mer från er fantastiska resa. Gläder mig att ni fann ”Far East” så angenämnt. Själv föredrog jag under min aktiva tid alltid att resa österut i. st. för U.S.Maten … inte bara smakade fantastiskt…. den kändes också så nyttig – jämfört med en flottdrypande biffstek som inte fick plats på tallriken. Störst är inte alltid bäst.// kära hälsningar Carl-H

  2. Lotta Andersson skriver:

    fint skrivet tycker jag faktiskt

  3. Pux skriver:

    Tack Lotta, vad kul.//Pux

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: