Besprutad, bestört och beredd!

Kina som så ofta kan tyckas avlägset tycks mig nu oändligt nära. Det kommer att bli av. Snart…

Vem kunde trott för bara några månader sedan att Island skulle kunna bli så infernaliskt förbannade på europa och alla som hånat dem för deras ekonomi att de skulle starta ett vulkanutbrott och vräka ut askmoln över kontinentens alla flygplatser. Allvarligt? Var det någon som trodde det? Tja… de gjorde det i alla fall, och ända sedan dess har jag bett och bönat att de skall komma över sin frustration och kväva elden så att min Kina-resa inte brinner inne. Så att säga…

Om rapporterna stämmer har islänningarna svalnat något och luftrummet är någorlunda säkert igen. Eller åtminstone lika säkert som det var innan EFJ (Eyafjallajökull).

Så då har vi börjat att ta tag i det här kineseriet igen i alla fall. Vi vaccinerar oss både sprutledes och drickledes. Eller, vi har ju inte riktigt halsat i oss den där kolera-dosen än, men vi har den på kylning i alla fall.

Maken fick ett par sprillans ”traveller-trousers” från Fjällräven i födelsedagspresent. Gissa om dessa superlight, non-wetteble, förkortningsbara, smutsavstötande, outslitliga och förmodligen ätliga yberbraller kostade…

Men han gillar dem. Som tur är… han kommer aldrig att få ett par nya brallor igen…

Vi har fixat kattpensionat åt kattan – är lite rädda att grannarna kidnappar fröken Bamse om vi lämnar kvar henne i kvarteret med bara ett litet flickebarn till livvakt. Nog för att flickebarnet är en ohyggligt duktig kattvakt – hon vaktade kattan flera gånger om dagen sist, och försåg henne med filtar och godis och leksaker och talade och sjöng för henne så att hon inte skulle bli ledsen och längta efter oss. Men denna kattvakt var inte god nog åt grannarna. De ansåg att kattan var lämnad vind för våg och att vi minsann skulle veta att vi hade ögonen på oss.

Det är trevligt med trevliga grannar, men förskräckligt tråkigt med redigpellar som talar menande och tittar snett, samtidigt som de ler lite avmätt och drottningvinkar på avstånd. Men, men… Vi funderar på att skaffa ännu en katt och specialdressera den att kissa på deras bildäck. Varje natt helst. Ty dessa djurvänliga grannar har en sjuklig mani på att tvätta sina bilar. Ute på gatan… Så att deras avfettningsmedel, polermedel och allehanda omiljöbraiga vätskor rinner rakt ner i avloppet. Så värnar de miljön. Inte blir den direkt kattvänligare. Men deras bilar glänser.

Vi har skaffat husvakt också. Och tomatvakt och postvakt. Och räkningsfixare.

Min gamla rygga ser fortfarande frän ut. Inte fräsch, men helt okej. Ryggor skall ju helst inte vara sådär sprillans, det ser lite amatörmässigt ut. Ev. blir maken tvungen att skaffa en ny. Hans är inte så kul. Ser ledsen ut liksom. Och är lila… Allvarligt. Nu är det inte bara färgen som gör den omöjlig, den är dessutom kass. Men det hade räckt med färgen. Ingen människa klär i lila.

Sönerna får bara ha små ryggor med små saker i. Vi tänkte vänta några år med att knäcka ryggen på dem. Eller helt enkelt låta dem göra det själva i någon sorts ungdomligt övermod i framtiden.

I övrigt så börjar själva rutten att ta form. Fast vi har ju inte bokat något. Än. Men vi har faktiskt sökt – och fått – visum. Och på visumet skrev vi: Beijing, Xian, Anhui, Hainan och kanske Shanghai. Och så tillbaka till Beijing igen. Eller nu överdrev jag lite –  vi skrev inte kanske Shanghai, men jag tänkte det nu att det kanske är trevligt. När vi ändå är där.

Jag längtar så efter att detta äventyr skall börja, samtidigt är jag lite nervös. Tänk om jag tappar bort sönerna?! Tänk om de skall försöka fråga efter mamma och pappa på sin broken english och ingen förstår vad de säger!? Å andra sidan är både jag och maken hyfsat mycket längre än medelsvensson och torde stå ut rätt bra utöver medelkinamannen/kvinnan – även om de också är längre nu för tiden. Vi kommer att stå som två rödglansiga, högresta, hysteriska totempolar och vråla efter våra barn om de dristar sig till att avvika.

Jag har mardrömmar om att de skall falla ner från gula bergen också…. Kanske bäst att inte åka dit.

huangshan_anhui_china_photo_unesco.jpg

1298908167_51e8631cd9.jpg

Fast det ser ju jädrit coolt ut också. Om inte kidsen blir traumatiserade för resten av livet förstås…

Vi får se.

Jag skall inte åka riktigt ännu, så jag hinner kanske komma på fler platser… Men jag vill. Tror jag.

Har ni tips? Berätta gärna – eller länka upp mig mot bra kinesiska resebloggar.

Tack.

Annonser

3 thoughts on “Besprutad, bestört och beredd!

  1. Miammm skriver:

    Men, shit… va coolt! När… var … hur ?

  2. Pux skriver:

    Snart… Vi har inte helt spikat rutten – du vet ju hur det är, när man väl är på plats får man ju alltid en massa tips och råd och nya ideér som ju måste följas. Grundplanen är i alla fall Peking och hälsa på hos goda vännerna och utfärder till muren o.s.v, terrakottaarmeen i xian, gula bergen i anhui och slutligen en vecka på en skön strand på semesterparadiset Hainan – sedan flyg upp till Peking och vidare hem igen. Ca 1 månad. Spännande, roligt och härligt att vara på väg ut på en lite mer ”riktig” resa igen. Vi kommer och invaderar dig i ditt nya ställe och berättar ALLT när vi är hemma igen;-)

  3. chj skriver:

    Med tanke på bilderna /speciellt den med bron/ är det tur att din mor inte är med på en liknande resa. Hoppas ni får det lika kul och spännande som ni hoppas!!/pa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: