Sååå jôrnema enkelt é de la. …inte

Att åka på träningsläger med 13 grabbar i 11-års-åldern är banne mig ingen ”promenad i parken” ! Det kan jag intyga efter att ha läst de 13 grabbarnas, och deras 2 unga ledares, summering av helgens träningsläger ute på den lilla ön.

Alla har dock överlevt och med facit i hand finns det lite att jobba på inför nästa läger. Och – icke att förglömma – det finns en hel del positiva omdömen att glädjas åt också.

Att vistas ute på ön innebär per automatik att jag börjar fundera på hur det skulle vara att bo där. Medan jag är där vet jag att det skulle vara alldeles underbart. Det ultimata boendet. Det är där jag hör hemma, känner jag. Då.

Fast inte hör jag hemma mer där än här. Jag hör inte hemma någonstans. Eller så hör jag hemma överallt. Jag vet ju att den idyll jag tillskriver ön skulle falna om jag faktiskt bodde där. Så är det ju med det där grönare gräset… Ibland är det grönare på andra sidan – men så inser man att det inte alltid är det grönaste gräset som är det allra viktigaste i livet.

…fast havet är allt bra fint förstås…

Det kändes fint att ge killarna i laget en chans att åka ut till den lilla ön en helg. En solig eftermiddag med krabbfiske och bad. Barfotafötter på gräsmattan.

Sedan kom regnet. Och de inställda aktiviteterna…

Som tur är, är det bara de lyckliga ögonblicken som räknas.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: