Jej har gått langt, jej er sliten og trött, jej har gått lengre en langt…

Jag drog till fjällen för ett par sista åk och det var ljuvligt! Solen sken, himlen var blå, snön var kanske inte världsbäst, men den funkade. Särskilt väl funkade den uppe på toppen ner mot andra sidan.

Fjälltoppen var i Trysil och jag var där i sällskap med ett tiotal kollegor. Det är kul att resa bort med sina jobbkompisar för man lär känna dem på ett lite mer privat plan. Mycket dösnack och många goá skratt.

Helgens överlägset längsta (och ännu pågående) samtal avhandlade one-hit-wonders från 80-talet. Svenska fick inte vara med. Och mer än en hit fick det definitivt inte vara. Utom ibland…

Jag har kanske bidragit med en. Vargtass. Någon som minns honom? Han var med i ett avsnitt av Machaahn och gjorde tydligen ett outplånligt intryck i unga flickors hjärtan. Mitt i alla fall. Inte för att jag kom ihåg vad han hette eller vad han sjöng, men det räckte att jag mindes ”indian” och ”Mchahan” så ploppade namnet upp. Vid tillfälle skall jag googla honom och se om minnesbilden klarnar.

Sedan var det dockteater också och det var alldeles särskilt kul. Men dockteater låter sig inte återges i skriven text så jag kan inte dela denna upplevelse med er. Om jag inte hittar något liknande på Youtube att länka hit. Jag skall försöka fixa det, för det var högklassig underhållning.

På jobbet är det idel utmaningar och faktiskt börjar det att bli lite påfrestande med den aldrig lättande arbetsbördan. Det är mycket roligare att ha det stressigt och tungt när man kan skratta åt eländet. Som det är nu är det mest bara jobbigt och nästan lite ångestframkallande. Det händer att jag tänker att det blir katastrof om barnen blir sjuka – inte för att det skulle vara så himla synd om dem, utan för att det skulle vara så himla jobbigt för mig… Allvarligt. ?

På fritiden är det mycket fotboll nu. Det är det i och för sig alltid, men sedan jag gick med i styrelsen för klubben och maken gick in som ledare i ett av lagen har vår gemensamma tid i hemmet krympt till nära nog ingen alls. Men det oavlönade slitet i klubben har i alla fall det positiva med sig att det ger en enorm tillfredsställelse. Det är förstås mycket gnäll och skäll där med, men också mycket skratt och glada tillrop. Det är en egotripp att jobba ideellt. Alla (nu överdriver jag….) omkring tycker att man är så duktig och schysst som ställer upp. Och det tycker man ju själv också! Och då går det ju så mycket lättare att ge lite till.

Det finns vd:ar som skulle kunna lära sig ett och annat om hur man får ut maximalt arbete ur en person genom att studera mekanismerna i en ideell förening.

Nu skall jag gå och lägga mig. I morgon bitti skall jag svisha ihop en pastasallad till d.y. Han skall på Melodifestival i konserthuset. Hans fröken drog mig lite åt sidan och viskade i mitt öra igår: P, du har väl koll på att vi skall på utflykt på onsdag? Tänkte bara påminna dig…

Vid deras senaste utflykt fick maken rycka ut och fixa statoil-matsäck kl. 07.40 på morgonen. Gången dessförinnan var det jag som var på 7-11 och inhandlade matsäck och körde den till utflyktstället.

Hå, hå, ja, ja… Jej er trött, jej har gått langt. Jej er sliten og trött…

Godnatt.

Advertisements

One thought on “Jej har gått langt, jej er sliten og trött, jej har gått lengre en langt…

  1. chj skriver:

    stackars liten!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: