Vardagshjältar

De finns här överallt omkring oss och vi är så vana vid dem att vi knappt lägger märke till dem. Vardagshjältarna. Deras insatser är inte alltid av den art att de hamnar i historieböckerna, inte ens så pass uppseendeväckande att ens den närmaste omgivningen lägger märke till den. Just därför är deras insats så mycket större.

Ett exempel på en vardagshjälte enligt min definition är fotbollstränaren i den lilla föreningen. Oftast har han/hon väl ett barn i laget, men det förminskar inte på något sätt insatsen. Han(det blir han hädanefter, för just den specifika tränaren jag tänker på just nu är en han)får lära sig mycket själv – till exempel hur man hanterar en oreglerlig flock med 8-9-åringar, hur man får dem att uppföra sig schysst mot varandra, hur man får dem att lyssna och förstå, hur man dessutom lyckas göra det på ett sådant sätt att de faktiskt har roligt samtidigt. Han får lära sig att tala till dessa barns föräldrar på ett sätt som får dem att förstå att deras engagemang är viktigt, att deras stöd är önskvärt och att det är de som måste visa barnen vägen.

Tränaren får gå kurser på den lilla fritid som är kvar och han får sedan försöka att omsätta sina nyvunna kunskaper i praktiken. Roligt naturligtvis. Lätt? Knappast… Tränaren i det lilla laget i den lilla föreningen får naturligtvis stöd och uppmuntran av föreningen, men väldigt lite handfast, praktisk hjälp. Det finns för få händer att tillgå, för lite tid och för många andra, ofta mer brådskande ärenden som stjäl all tid. Tränaren i det lilla laget får lära sig under tiden. Hur anmäler man laget till serien? Var hålls mötet? Vem dömer? Vem har med boll? Vilka regler gäller? Vilka cuper skall man vara med i? Var finns förbandslådan? Vad skall finnas i den? Har laget någon hejarramsa – vem kan lära dem den om de inte kan och om inte han heller kan?

Tränaren tränar sitt lilla lag två gånger i veckan. De åker på cup i bland. De har avslutningsfester och städdagar och föreningsdagar och träningsmatcher. Till varje tillfälle förbereder tränaren vad hans lilla lag skall göra, var de skall träffas, vad de skall ha med sig, vilka tider som gäller o.s.v. Sedan skall laget informeras, deras föräldrar skall informeras. Tiden utöver den på planen med laget är oändlig. Naturligtvis kan tränaren välja att lägga mindre tid på förberedelser, men hur många tränare är så pass duktiga att de kan komma ner helt oförberedda och leda en rolig, lärorik och uppbygglig träning?

Den tränaren jag tänker på har aldrig själv spelat i ett fotbollslag, har aldrig lett barngrupper, har ingen pedagogisk utbildning och dessutom väldigt dåliga knän. Tränaren jag tänker på gick in som stödtränare i laget men blev rätt snart lämnad ensam. De har kämpat på, han och det lilla laget, med att hitta ett fungerande sätt. Ett sätt att kommunicera, ett sätt att hantera uppgifter och vägen till en rolig träning. Det har inte varit lätt och de har en bit kvar, men det blir bättre och bättre.

Idag fick tränaren en kram av ett av de bångstyriga små grabbarna efter träningen. Den lille busen var så glad för det hade varit en så rolig träning. Tränaren samlade ihop sina papper med olika övningar, ställde vattenflaskorna i stället, plockade upp kvarglömda kläder, låste in bollarna i förrådet och åkte hem. Denna träningen var något av ett genombrott och det lilla laget kände det. Tränaren kände det och det liksom svävade i luften ovanför dem.

I dag var en bra dag, och framöver kommer de bra dagarna att komma allt oftare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: