Isländskt hángikött, konst och en ljuvlig ridtur

Sitter här i slutet av ledigheten och känner hur inspirerande det har varit att ha tid. Tid för familjen, för mig själv, för trädgården och att låta tankarna komma och gå i sin egen takt.

Vi åt tacosmiddag här på skärtorsdagen. En s.k. surdegsmiddag. Inget ont i tacos, det är nog så gott, utan surdeg för att det var d.ä:s namnsdagsmiddag som blivit uppskjuten gång efter annan sedan själva namnsdagen var någon gång i slutet av januari.

Det var tänkt att skapa lite feststämning innan vi skulle på bio och se Avatar. Själva feststämningen kom dock av sig en aning av d.ä:s bittra tårar över den fullständigt katastrofala klippningen någon timme tidigare.

Han är ju förstås jättefin i håret. Men det är kortare. Ganska mycket kortare…

Jag klippte mig också. I motsats till sonen (sönerna) så blev jag jättenöjd! Om man klipper sig extremt sällan så blir man oftast väldigt nöjd. Nu kände jag dessutom att frisören faktiskt gjorde ett gediget jobb. Han suckade och stönade dock en del över det skick mitt hår befann sig i. För att muntra upp honom lite lät jag honom göra en inpackning på mig och då blev han lite gladare. När han var klar suckade han hänfört och bedyrade att han gjort mig tio år yngre. Minst.

avatar-blue_670.jpg

De nästan tre timmarna inne på biografen var vi alla väldigt nöjda. D.y hade lite jobbigt med 3-d-glasögonen i början, men hittade ett sätt att förhålla sig till dem som verkade fungera. Vi tyckte alla att filmen var bra. D.ä tycker rent av att det är den bästa film han sett i sitt liv.

Han var nöjd hela vägen tillbaka till bilen där han fick syn på sin spegelbild i rutan och omedelbart brast ut i bittra tårar över sitt avkapade hår igen.

Sedan for vi till landet. Tog skogspromenader, hämtade ägg hos hönorna, hängde i fåtöljerna och drack lite vin. Modern bjöd på crossover-middag – island/spanien – bestående av hángikött och spansk potatiskaka. Mycket, mycket gott! Brodern och hans familj var också där så det var mycket stoj och glam.

Tidigt dagen efter tog pappa, brodern och jag en ridtur i skogen på de lite vinterslöa hästarna. Drottningen som jag red var förvånansvärt säker på foten och piggare än förväntat. Hon har varit lite sjuk i vinter så det var oklart hur  mycket hon skulle orka. Brodern rider Drottnings föl – Prins – och han är väldigt bångstyrig. Brodern är också ganska bångstyrig så det gick bra. Men det gäller att ha is i magen och helst en ryggplåt när man skall mäta sina krafter mot en ung, stursk hingstynglings.

Ridturen gick i makligt tempo, solen sken och trots en och annan snödriva i naturen stod det fullt klart att våren tagit fart. Ljuvligt!

IMG_0825.jpg

Så for vi på konstrunda. Maken chefade över den och vi hann med fyra olika konstnärer – Lars Rylander, Magnus Mogenfeldt och … nu står det helt stilla… Nåja. Två till helt enkelt.

Lars Rylander bor i ett fantastiskt åttakantigt hus med magnifik utsikt. Om ni har vägarna förbi där någon gång så rekomenderar jag ett besök. Han tavlor är också ganska trevliga. På sitt sätt.

Vi köpte just ingen konst den dagen. Eller jo, det gjorde vi ju! Vi köpte faktiskt en födelsedagspresent hos en konstnär – men eftersom den bemärkelsedagen inte infallit ännu törs jag inget säga om det.

I söndags förmiddag började jag kratta löv. När dagen gick mot sitt slut krattade jag fortfarande. Och knipsade med sekatören lite här och krafsade lite där och njöt av att vara i trädgården.

Nu skall jag ner och säga godnatt till sönerna. I morgon åkter de till landet igen, och maken och jag återgår till till våra jobb. Tänk om man ändå haft påsklov istället…

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: