…och störst av allt är kärleken

Det var ju den här barnvaktsproblematiken som upptog större delen av min tankeverksamhet häromdagen som ni kanske minns. Skulle vi eller skulle vi inte lämna barnen ensamma.

Det hela avgjordes då d.ä meddelade att han skulle hem till en kompis och käka tacos och se på film samma kväll och vara borta till kl. 22.00. Kalas. Då insåg vi att det inte skulle funka att lämna d.y. ensam. Någon måtta får det ju ändå vara.

Maken erbjöd sig att avstå 40-årsfesten. Inte med någon större entusiasm, men ändå. Det poppar upp fler fester här framöver så överenskommelsen var att jag skulle vara beredd att avstå om det strular även nästa gång.

Det var väl okej. Fast lite tråkigt, det är ju alltid roligare att ha sin partner med sig när det för en gångs skull är fest.

Festen började redan kl. 18.00 och jag stressade som en hårig best för att hinna. Men jag hann! Och väl där slogs jag av vilken storslagen fest de dukat upp till! Det unga måg-ämnet stod i entrén och serverade champagne, värden och värdinnan välkomnade och kramade om och månade om sina gäster som vore vi kungligheter.

Det bjöds snittar som värdinnans far hade gjort att ackompangera bubblet, och vi hotades av hans italienska vrede om vi inte smakade av dem både en och sju gånger. Så det gjorde vi förstås. Första gången pliktskyldigast och sedan av bara farten för att de var så goda.

Efter någon timmes mingel sattes vi till bords. Jag placerades mitt emot värdinnans yngsta syster – en karbonkopia – fast något yngre, korthårigare och spädare, en gammal barndomsbekant och några trevliga nya bekantskaper.

Det hölls tal till jubilarerna, värden greppade micken så ofta han kunde och värdinnan gjorde några färgsprakande små tal rörande maten – där kocken fick sno åt sig micken och förklara vad vi åt, egentligen – sin klänning som den begåvade väninnan sytt till henne – mycket vacker! Klänningen alltså. Ja, väninnan såg inte alls illa ut heller – och lite allmänt välkomstsvammel och ”åhhh vad ni är underbara jag älskar er alla”. På det stora hela väldigt roligt och uppsluppet.

Halvvägs genom måltiden reste sig ännu en gammal vän till paret och greppade mikrofonen. ”Tänkte jag skulle göra något kul för D & T eftersom vi är gamla, goda vänner. Vi brukar käka surströmming ihop för det gillar vi, men tja… en raplåt kanske? Nej, jag är ju inte så bra på det kanske…. Jag tänkte en annan grej… om ni ställer er upp T & D.” Värdparet såg lite oroliga ut och nästan vägrade, men han fick upp dem. ”Ni kan stå bredvid varandra, eller på led eller hur ni vill. Där till exempel?” 40-åringarna stapplade dit. ”Tager du D.T Ö denna T.M A till den äkta maka att… ?” D.T Ö tittade på T. ”Javisst, ja det gör jag” sade han med ett glatt leende. Vi – de övriga gästerna – sorlade lite mindre och började spetsa öronen. Hmmm… vad är det här för skämt tro? Frågan upprepades men vändes denna gång till T. Hon svarade också ”Ja”. Med stort allvar i det lyckligt och faktiskt lite tårögda leendet.

”Vilken tur att jag har med de här då!” utbrast vännen och halade upp två guldringar ur kavajfickan.

Det hördes ett ”JAG VISSTE DEEEEEEET!” i den högre tonskalan ekande genom lokalen. Det var brudgummens (nu har vi en brud och en brudgum) mamma. Sedan hördes spridda snyftningar och ett frågande sorl.

Brudgummens pappa bet ihop och tystnade. Tittade stint ner i sin tallrik och sade ingenting. Skar upp små matbitar och tuggade beslutsamt. De kringsittande fick ingen kontakt med honom. Så reste han sig upp och stegade fram till brudparet. Tissel, tassel…

Så grep brudgummen micken och förklarade: Min svärfar känner att det saknas något. Han vill gärna lämna över T till mig för att det skall kännas rätt. Så nu skall han göra det. Okej?

Mmmhm, sorlade vi och såg oss lite osäkert omkring. Där, längst nerifrån i lokalen kom pappan med sin dotter vid armen. Rak i ryggen som en fura och med dottern glädjestrålande och vacker som en älva vid armen. Och som genom någon sorts mental överenskommelse började alla att nynna på Mendhelsons brudmarch. Bambambambaammm, bambambambamm, bam…. De trädde varsamt fram mellan borden och fram till den väntande brudgummen. Där lade pappan över dotterns arm till honom. Och så kramades de alla tre.

Då grät vi andra. Det var ju så fiiiiiiiint.

Vid bröllop tänker man ju gärna på sitt eget och det gjorde jag nu. Och insåg att maken satt hemma och trodde att jag var på en 40-årsfest. Insåg att han just missat milleniets mest spektakulära bröllop. Neeeeej!!!

Festen blev än mer uppsluppen efter alla känslostormar och det kramades och grattades och pussades i långa banor.

Vilken fest! Vilket bröllop! Vilken grej!

Jag var alldeles utmattad när jag kom hem. Maken väntade uppe och vi öppnade en flaska vin så vi kunde skåla för brudparet tillsammans en gång, medan jag så detaljerat jag kunde återgav hela händelseförloppet.

Hade jag bara vetat så… Så hade jag till exempel kunnat sätta in en bild här för att visa er hur fräna de såg ut – han i svarta jeans, svart skjorta och svart väst, det långa rödblonda håret glänsande ner för axlarna, hon i nougatfärgad sidenklänning med guldpaljetter och trumpetärm, knälång, högklackade stövlar och med det svarta håret snyggt lockat ner på ryggen.

Alla bröllop är naturligtvis unika men det här var banne mig unikare (jag vet att man inte kan komparera ”unik” men jag gör det ändå!) än det mesta!

one_rose_image_1.jpg

 

 

Annonser

One thought on “…och störst av allt är kärleken

  1. Bokmalen skriver:

    Vilken härlig fest och vilken överraskning. Tänk vilket minne detta bröllop blir både för dem och för er. Trist att din man missade det hela. Jag älskar sådana här spontana och oväntat härliga händelser. När jag läste din berättelse så kändes det nästan som om jag var med så levande var det. Ha det gott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: