Okej – nu vet jag hur en snörstorm ser ut – från insidan…

Har återvänt till hemmet efter en veckas skidåkning i Lofsdalen – men om det skall jag berätta senare. Nu skall jag berätta om hemresan.

Vi packade och städade när vi kom tillbaka från turen på fjället i går eftermiddag. Åt tacos och såg Let´s dance och lite OS. När Anna tog sitt silver stod vi alla fyra och hoppade och skrek i sofforna, och eftersom grannarna under oss hade små barn kände vi strax därpå att det kanske var läge för oss att dra.

Kl. 23.30 plockade vi av snökedjorna ovanför backen och rullade iväg. Maken tog första passet och jag och sönerna somnade snabbt. Planen var att hinna hem innan snöstormen som utlovats i västra sverige slog till med full kraft. I verkligheten hann vi nästan ingenstans alls…

Jag bytte av maken kl. 3.30 och då var det inte mycket väg synlig. Inte mycket någonting syntes – mer än snö. Det funkade ändå rätt bra. Först lekte jag att jag var med i någon sorts ”sagan om ringen”-film där jag framförde en farkost på en sönderfallande jordskorpa. Hela tiden flöt snööar ihop och isär framför mig på vägen och det stod ett moln av snörök runt bilen. Hela leken tycktes mig mycket verklig.

Sedan blev det mer som virvelstormar då snön byggde upp sig till torn som kastade sig i drivor åt sidan framför bilen – då lekte jag att jag var med i en amerikans väderkatastroffilm och jag var en väderforskare som försökte rädda livet på de tre fleecfiltsinklädda människorna i min bil. I min film var de inte min familj – det blir så himla känslosamt då…

I alla fall så visste jag – eftersom jag forskat just på sådana här snöattacker – att just denna snön var intelligent och ute efter människorna i bilen. Därav allt snödansande framför mig. Eftersom jag var i stort sett ensam på vägen så lade jag till i handlingen att vi var de sista överlevandena på kontinenten. På planeten kanske rent av…

Efter ett tag omöjliggjordes denna film eftersom hela sikten upphörde. Jag befann mig allt som oftast inuti ett snömoln och såg varken väg eller annat.

Då väckte jag maken, för då ville jag inte köra längre.

Han lyckades ta oss till en statoil-mack där vi fick oss en kopp kaffe och äckliga, diagonalskurna smörgåsar med drivor av läskigt smör på. Vi stod där ett tag och snackade med andra snöhaverister och sörplade på vårt kaffe. Skulle vi stå där hela dagen? Skulle vi ge oss ut i kaoset och riskera att bli stående på slätten någonstans? Hur länge skulle stormen pågå – egentligen?

Alla dessa frågor. Maken var som oftast en aning mer eftertänksam än jag och sönerna. Vi röstade snabbt igenom att fortsatt hemresa var att föredra. Hur illa kan det bli liksom?

Jätteilla verkade det som.

Vi kom väl bara några kilometer från macken innan det var stopp. Ett par tre lastbilar och ett okänt antal personbilar satt fast i snödrivorna kors och tvärs över vägen. Även en bärgare verkade tämligen hjälplös.

Där blev vi sittande i bilen i över en timme. Ibland såg vi bilkaoset framför oss och ibland försvann hela scenen i snödimma. Och snön växte upp över hjulhuset på bilen…

Ungarna började bli hysteriska och vi kände att det fanns just inte mycket annat att göra än att lyssna på Helge Skoog när han läser Ture Sventon (en väldig skojig cd-bok!). När vi väl började rulla igen satt vi fast… Vi fick gå ut och gräva fram hjulen med händerna (ingen spade…) och sedan putta bilen över den värsta vallen över i motsatt körbana där det var lite plogat.

Vi kom hem kl. 13.00. En fruktansvärt lååååång hemresa. Och lite skrämmig. Tänk om vi varit en av bilarna som låg där vid sidan av körbanan? Eller en av de krockade bilarna. Usch!

Väl hemma lastade vi ur. Och började skotta bort ungefär tre decimeter snö från uppfarten, parkeringen och trottoaren. Sedan frös jag inte längre i alla fall.

Det blir just inte mycket mer med den här dagen. Kanske hystar in en tvätt, handlar pizzor till middag och ser melodifestivalen.

Oh vad jag är glad att vara hemma!

Advertisements

2 thoughts on “Okej – nu vet jag hur en snörstorm ser ut – från insidan…

  1. Bokmalen skriver:

    Skönt att ni tog er hem. Vädret är ju bedrövligt. Jag tog mig från Sundsvall i går kväll med flyg till Göteborg för vidare färd med tåg till hemmet. Jag tog mig hem, men i dag är ALL tågtrafik inställd i området. Detta väder är inte att leka med.

  2. Pux skriver:

    Skönt att du hann också! Nej – detta väder är sannerligen inte att leka med. Vi konstaterade lite med hjärtat i halsgropen att nästa gång vi ens diskuterar huruvida vi skall ge oss ut i en snöstorm med bil eller stanna inne och vänta ut den så blir det vänta ut. Det kändes som en flirt med alltför allvarlig fara att vara där ute i morse/natt. Men visst är snöstormen mäktig inifrån. När man sitter med fötterna vid brasan och sörplar på en kopp varm choklad?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: