Pudas i lådan

Januari 2010 030.JPG

Tidigare i kväll bad d.y att få sova i sin ”nybyggda” koja och då dök Pudas upp i mitt huvud.

Minns ni Pudas?

”I syfte att skapa debatt och väcka uppmärksamhet kring fallet hungerstrejkade Folke Pudas i en låda på Sergels torg mitt framför Sveriges riksdags dåvarande (temporära) lokaler i Kulturhuset i Stockholm. Fallet föranledde ändring i förvaltningsrätten, nämligen tillkomsten av lagen om rättsprövning från 1988.

Pudas kamp bidrog till att svenska staten slutligen ändrade reglerna för rättsprövning i Sverige.”

Jag trodde, lite vagt sådär, att Pudas var en flykting som hungerstrejkade i en låda på Gustav Adolfs torg här i Göteborg. Mot att någon blivit fel behandlat i något ärende. Så fel. Men namnet och lådan mindes jag i alla fall.

D.y behövde inte hungerstrejka för sin rätt att få sova i lådan. Jag kunde inte komma på en enda anledning att neka honom. Kattan blev alldeles över sig lycklig hon med då han kröp in. Hon kröp efter. Nu ligger de där inne och snusar. Ingen madrass men däremot två täcken. Undrar om de kommer att ligga där hela natten. Det gör de förmodligen.

Medan d.y rumsterade i sin låda satt jag med d.ä och gjorde läxan. Eller rättare sagt; han gjorde läxa medan jag letade upp gamla låtar på Spotified. Eftersom sonens och min musiksmak inte alltid sammanfaller så såg han sig nödd och tvungen att lägga in en låt lite då och då han också. Och plötsligt hade en timme runnit iväg – Just D – jag gillar tre gringos, sonen föredrar Vart tog den söta lilla flickan…., Johnny Cash, Elvis Presley in the ghetto ”Neeej, inte såna sorgliga mamma!”, Deep Purple bestämd av sonen som genast ledde mina tankar till Purple rain – grymt bra! Sedan Michael Jacksons Black or white – ”vet du hur bra han är mamma?” och sedan Titanic – sonens absoluta favorit just nu (snacka om sorglig låt!). Och lite Neneh Cherry och YoussnDour och Stakka Bo på det.

Eye of the tiger från Rocky-filmerna dök också upp. Varför känner sonen till så gamla låtar? Det var svårt att vara klok mamma när det var så kul att sitta där och turas om och välja låt. Det känns som om jag kunnat sitta där hela natten.

Jag blev bjuden på lunch av de schyssta kollegorna idag. Födelsedagslunch. En tradition som jag verkligen motarabetat å det grövsta, men som så ofta förr så faller mina protester ohörda i backen. Det blir som de vill, och det var förstås väldigt trevligt. Vi käkade i fiskaffären så det var gott också. Torsk. Mmmmm.

Maken såg Eddie Meduza-filmen på festivalen i går, och trots att det låter jättemysigt att hänga på biografer och eftersnack inne i stan så räcker det mer än väl med att få det återberättat för min del. Jag saknar förmågan att njuta av festivaler. Det blir för mycket. Och det har varken med min ålder eller min föräldraroll att göra, jag är helt enkelt inte road av festivaler. Jag har ränt runt på en del under min livstid – Roskilde och Hultsfred, filmfestivalen förstås, – och aldrig lyckats ryckas med.

Det finns passionerade festival-mingel-människor och så finns det sådana som jag. Sådana som jag saknar inte glöd, men saknar den där massmingel-genen som måste vara en förutsättning för att gilla sig i stora folksamlingar. Jag gillar mig bäst i mindre sammanhang. Och helst inte för ofta heller.

Lagom är bäst.

Om maken, eller någon annan, skullle försöka locka med mig på festival eller liknande skulle jag nog göra som d.y – krypa in i en låda. Och stänga locket. Möjligtvis ta med mig kattan.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: