Bowling, kärringar och rödvin

Det gick ut en inbjudan på facebook om en bowlingkväll och påföljande krogbesök. Vi var 26 som nappade och sex banor bokades i bowlinghallen på wieselgrensplatsen. Lämpligt nog inföll sig vår tid samtidigt som det var happy hour i baren där! Sällan har det väl langats ut fler glas med rödvin under en timme än vad som gjordes där i går kväll.

Vi var visserligen några hisingsbor med, men i själ och hjärta är vi nog alla äkta rödvinsdrinkande majornatanter. Även vi som drack öl.

Vi var en massa lag och det hördes spridda jubelskrik, uppmuntrande applåder och en och annan svavelosande svordom i hallen. Alltmer ju längre tiden led.

bowling1.jpg

Det är rätt länge att spela bowling i en och en halv timme när man bara är tre i laget. För vissa gick det bara bättre och bättre, men för mig gick det utför. Fast å andra sidan började jag inte på någon särskilt imponerande nivå så det var nog bara jag själv som märkte av förfallet.

Från bowling bar det av till Whoopsie Daisi´s på torget. Det kändes som att vara med i en invasionsstyrka när vi vällde in. Stammisarna höll på att ramla av sina barpallar – de som fortfarande satt alltså – och trodde knappt sina ögon.

Vi hade rätt rejäla fördomar om detta lokalhak och såg själva till att infria våra förväntningar. Det skrålades och gapades och klappades i händer och röjdes i största allmänhet. Precis så som vi trodde att det skulle vara där. Fast hur det är när inte vi är där har jag ingen aning om. Förmodligen lite mer städat.

Personalen var bra och lät oss hållas. Vi fick möblera om också. En schysst javisst-inställning till mesta. Och bra musik också!

Jag pratade en stund med psykologen. Hon berättade att senast hon varit på lokal – med socionomen och specialpedagogen – så blev hon utkastad! Det var på ett röjigt rock’nroll hak inne i sta´n och hon var lite skamset förtjust över hela händelsen. Sedan fick jag höra att hela den kvällen varit lite tokig. Dessa tre tog sig till att dansa lite med en plastgran i trapphuset där de var på förfest och blev skarpt tillrättavisad av en kvinna som inte ens var hälften så gammal som psykologen, socionomen och specialpedagogen. De fick veta att hyresgästerna i trapphuset minsann stridit hårt för denna gran och de ville verkligen inte se den demolerad av rusiga pantertanter på partaj-humör!

Detta förstod de förstås. Lite pinsamt, men oj så kul. Den stackars unga kvinnan i trapphuset kan ju inte förstå att kärringar, minst dubbelt så gamla som hon själv, stundtals upplever sig som unga, coola rebeller. Kärringar…

Nåväl – inne på rock’nroll haket blev psykologen knackad på axeln av en dörrvakt som så lugnt och pedagogiskt som möjligt förklarade för henne att det nog var dags att gå nu. Hon trodde att han skämtade, att han tagit fel på person, eller vad menade han egentligen?

Han menade att det var dags för henne och gå och han till och med följde henne till dörren och såg till att hon fick sin jacka och gick. Så snopet. Hon kunde inte ens säga hej då till sina kamrater för specialpedagogen hittade hon inte i vimlet, och socionomen var så upptagen med att spela flipper att hon bara viftade bort henne. Hade inte tid att prata just då. Och ingen möjlighet till det senare förstod hon så småningom då kulan runnit ner.

Det är inte ofta mina vänner blir utkastade från krogen nuförtiden. De är ju nästan aldrig där!

Whoopsie visade sig dock vara ett humant och vänligt sinnat ställe. Trots att vi – vi var ju som sagt 26 stycken – skrålade och höll på så fick vi inte ens en tillsägelse om att dämpa oss. Tvärtom gjorde de oss till viljes genom att spela bra musik och snabbt langa fram fler drinkar då det önskades.

En av kvinnorna blev uppvaktade av en stammis – en överförfriskad gentleman som vinglade fram och ville bjuda på drink. Kvinnan tackade vänligt men bestämt nej. Gentlemannen tog det inte så bra – kanske var han inte van att bli avspisad – och vände ändalykten åt vårt bort och deklamerade ”Jag fiser på er!” och viftade på akterpartiet varpå han utan någon som helst värdighet lämnade bordet.

Där fick vi.

Framåt midnatt bröt jag upp. Ville inte att barnvakterna skulle få alltför svårt att ta sig hem. Annars hade jag nog gärna stannat och sugit i mig en öl till.

Nästa gång.

 

Advertisements

One thought on “Bowling, kärringar och rödvin

  1. Calle skriver:

    JoJo, det var någon som sa att det där med att fira kändes liksom lite överflödigt…Men på din beskrivning låter det ju som en bättre tonåringsröjarskiva!! Tur att ni åtminstone inte blev utkastade någonstansifrån och att ni inte tappade kloten på tårna. Må gott!!//Pa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: