Från tystast i klassen längst bak i salen till…

På lördag skall jag hjälpa till med caféet. Nu är jag verkligen en äkta så´n där föreningstant som jag absolut inte trodde att jag skulle bli. Trodde inte att jag hade det i mig. Snart är alla illusioner krossade och kvar i ruinerna står en resolut och lite dumdryg tant och propsar på påfyllning och delar ut allt från plåster till vinterdäck ur sin rymliga handväska. Jag.

Jag som inte ens använde handväska. Allt jag behövde fick plats i mina fickor. Ciggen i bakfickan, tändaren i jackfickan, tuggummit i innerfickan och kammen i den andra bakfickan. Jag serverade inget kaffe, utom möjligtvis till mig själv och några råd hade jag inte heller att dela ut. Inte tålamod att ta emot heller.

Jag har genomgått en metamorfos. Tror jag… Jag skrev om vad det ordet betydde i en blogg för rätt länge sedan och har alltsedan dess väntat på ett tillfälle att få använda det. Låter det rätt i detta sammanhang? Har jag genomgått en sådan? Från motsträvig, tystlåten, konflikträdd yngling till bullrig, beskäftig, rödmosig föreningshäxa.

Man blir förvånad.

Det kanske är ett släktdrag. Min mamma har t.ex varit scoutledare. Detta är – förlåt mamma – faktiskt också ganska osannolikt. Hon var en bra ledare, lärde sig knopar och att segla och allt möjligt, men själva grejen. Att hon faktiskt var scoutledare är inte helt karaktäristiskt. Eller så är jag helt enkelt inte någon vidare bra människokännare.

Att min bror skulle börja springa var också väldigt oväntat. Nu gör han inte annat! Han springer och springer. Halvmaror, helmaror… nu sa mamma att han skall springa vasaloppet också. Fast hon menar nog att han skall ta skidorna. Eller?

Vad vet jag.

Jag kan inte låta bli att se mig själv genom mina egna ungdomsögon ibland – t.ex när någon frågar mig om jag inte kan hjälpa till i caféet på föreningsdagen – och då blir jag full i skratt. Det är så inte jag! Jag borde inte hålla på med sådant här. Jag borde … jag vet inte. Springa halvmaror kanske…

Fast då serverar jag hellre kaffe faktiskt.

Får det vara en påtår?

Annonser

One thought on “Från tystast i klassen längst bak i salen till…

  1. Magnus "kakleverantör" skriver:

    vissa håller sig borta i alla väder andra råkar ut för denna påtvingande personliga utvecklingen bara för att man bryr sig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: