facebookproblem

Det bästa vore att aldrig någonsin bestämma sig för något. För rätt vad det är har man helt bytt åsikt och det blir så himla jobbigt.

Jag är ju något av en assisterande tränare i båda sönernas fotbollslag. Det är möjligt att jag nämnt detta någon gång för det är något jag ägnar en hel del tid.

Sedan är jag en flitig facebookanvändare. Där är jag vän med tränare och andra fotbollsföräldrar. Jag har hittills haft en policy att ”ignore” vänskapsinbjudningar från pojkarna i fotbollslagen. Det har känts moraliskt tokigt att de skall kunna läsa i min status hur fruktansvärt sugen på ett glas vin jag är varenda fredag eftermiddag. Eller se att jag utrycker mig både nedlåtande, aggresivt och stundtals rent elakt i mina kommentarer. Kanske på ett sätt som inte barn helt naturligt förstår är ”på skoj”.

”Ignore” ”Ignore” ”Ignore” har jag upprepat då de små rara (nädå, jag fattar också att de inte alltid är så rara, men jag håller livligt liv i den illusionen)(även den raseras nog rätt fort om vi blir ”vänner” på fb…) gossarna skickar sina inviter.

Det har hittills bara varit äldste sonens lagkamrater som varit aktiva. De är tio.

I dag kom första inbjudan från en av yngre sonens lagkamrater. En så rörande rar liten gosse. Jag måste ignora detta beslutade jag. Men knapptryckningen ville inte riktigt bli av. Han tittar så sött in i kameran och jag tänkte ”hmmm, åttaåringar har nog inte så många ”vänner” i detta forum, det är ju lite tidigt” ”han kanske blir ledsen om jag inte vill vara hans vän, vi som är så mycket vänner annars…” Och helt plötsligt hade jag accepterat!

Och omedelbart ploppade han upp i en chatruta! ”hej” stod det. Så då chattade vi en liten stund. Jag frågade om han sett de senaste bilderna på hans lag på hemsidan och han svarade; vad.

Då skickade jag länken och upprepade frågan. ”a jag kumer til sidan och ser fursta”.

Jag kommer kanske att kasta ut honom som vän framöver. När han kommit in i det hela lite mer. När han har blivit kompis med några fler än mig, sin tränare, sin mamma och sin storebror. Då kommer han nog inte vilja ha mig där längre ändå.

Men fram till dess blir det kul att ha små korta cybersamtal med honom. Jag får väl helt enkelt hålla mig i skinnet på facebooken och inte ständigt babbla på om mitt alkoholintag och annat. Sedan – när mina egna söner skaffat fb-konton så lotsar jag varsamt över honom dit och stänger ute honom från min sida.

Eller så slutar det med att jag blir kompis med dem allihop. Vi får se.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: