Den sista festsommaren….

Strax innan jag gick till sängs igår ploppade vänninan från Kanada upp i fb. Hon är nästan aldrig där, så jag tog genast chansen att heja lite. Hon hejade förvånat tillbaka. Hon hade ingen aning om chatfunktionen i fb visade det sig. Åhh vad kul det var att sitta och småsnacka.

Vi har inte setts på ungefär femton år nu och kontakten har varit sporadisk.  Jag träffade maken då hon var här sist, så han har också träffat henne. Ett tag dejtade hon en av makens gamla polare. Han (polaren) flängde över till Kanada när hon åkte hem. Det höll inte.

Nåväl. Hon träffade en man, gifte sig och fick barn. Jag likaså. Åren går och Kanada ligger ju inte nästgårds precis. Synd nog. Vi insåg båda två när vi satt och chattade igår att det är hög tid att träffas. Våra barn är ungefär jämnåriga så de kan säkert uppskatta varandras sällskap. Dessutom har ju mina börjat att lära sig engelska så de kanske kan tala med varandra till och med!

Nu blir det ju en helt annan världsdel för oss nästa sommar. Hade jag bara haft lite mer i lön och ett gäng extra semesterdagar så hade jag gladeligen klämt in ett litet julbesök i Kanada också. Men kanske att de kommer över hit nästa sommar! Hon skall lobba för det där på andra sidan atlanten. 

Jag kan redan nu känna hur det drar i smilbanden vid blotta tanken på hennes sällskap.

Hon var här i Europa ett par år då, och började sin resa hos mig. Vi lärde känna varandra i Kanada långt tidigare, men hade inte setts sedan dess. Vi hängde ihop flera veckor den där sommaren. Jag jobbade en del av tiden, och hon lekte hemmafru. Hela kvällarna och halva nätterna satt vi på min balkong och sög i oss allehanda drinkar som hon mixade till. Sedan drog vi in till sta’n. Varenda dag då jag lätt bakis och fruktansvärt trött släpade mig till jobbet svor jag på att nu fick det banne mig vara slut på festandet…

Det tog förstås inte slut förrän hon åkte. Hon for ner till Tyskland för att möta upp sin dåvarande pojkvän. Det visade sig att han hade en tysk flickvän där som han hade undlåtit att upplysa M om, och som mer än gärna ville upplysa M om sin existens. Det romantiska återseendet kom alldeles av sig. M blev lite villrådig, men beslutade sig för att stanna kvar i Europa ett tag nu när hon ändå tagit sig hit.

Hon blev kvar hela vintern och till sommaren sågs vi igen. Först kom hon hit, så for hon iväg, och så möttes vi upp i Grekland. Vi tillbringade 3-4 veckor på Mykonos och har ni någonsin varit där så förstår ni att det inte var många döda sekunder där. Heller.

Så gick ännu ett halvår. Jag träffade maken. M kom upp till Göteborg igen efter ytterligare ett halvår på resande fot. Denna gång kom hon för att knyta ihop säcken innan hemfärden. Det var på våren 1995. Det var då hon blev ihop med makens gamla polare. Vi fyra var ute och festade en del. En härlig vår vill jag minnas. Men ärligt talat minns jag inte så mycket…

Nu är det verkligen dags för en reunion! Hoppas, hoppas att hon och hennes familj kommer! Jag kan se oss sitta insvepta i varsin fleecefilt, sippandes vin medan solen sakta sjunker ner i horisonten. Gapskrattandes.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: