50-åringarna tornar upp sig i horisonten…

Nu är det alltså dags. Det har ju varit uppenbart ganska länge nu att man inte är 20 längre, men shit alltså! Steget till 50 har ju inte känts så himla nära precis…

Men det är det.

Siffran i sig är en markering. Jag vet inte riktigt på vad, men den signalerar definitivt någonting. Typ att det är meningslöst att ödsla tid på att fundera på ”vad man vill bli”. Man är redan. Och om man inte gillar det man är är det banne mig hög tid att ta tag i det. Att fundera finns det verkligen ingen tid till. Fatta ett beslut och genomför, det är grejen när man är kring 50.

Vid varje decenniumskifte som skett sedan 20-årsdagen har det blivit allt mer uppenbart att den personen man var då, den är man fortfarande. Lite äldre bara. Men – samma humor, samma humör. Fast kanske lite snävare. Inte lika många asgarv och inte lika upprörda känslor.

Häromsommaren var jag på återträff med klassen från nian. Vi var ändå över 40 år då, och de flesta hade jag inte sett sedan avslutningen, men herregud… Alla var sig häpnadsväckande lika. De flesta sällade sig till sina gamla konstellationer och förmodligen var samtalen inte så himla annorlunda heller.

Så 50 – kom igen bara. Det är fortfarande – eller återigen – väldigt roligt med röjarfester och det är alltid kul att försöka hitta på bra och passande presenter. Det är kul att köra stereon i botten och att dansa alldeles vilt och galet halva natten och att diskutera de djupa, allvarliga frågorna långt efter midnatt medan det sista dropparna rödvin sakta rinner ner i strupen.

Jag ser med glädje och tillförsikt fram emot de kommande festerna. Jag tror det blir fler som firar 50 än 40. De jag känner var, liksom jag själv, sena att bli föräldrar och var således alldeles för mycket småbarnsföräldrar när de fyllde 40.

Jodå, man kan visst ha fest när man är småbarnsförälder, men det är inte den typen av fester jag talar om….

I morgon är jag ännu en dag närmare min egen 50-årsdag och det känns helt okej. Det är förstås rätt många dagar dit, men med tanke på hur fort det går så kommer de väl att svischa förbi snabbare än en tupp skiter (för att använda ett av pappas gamla uttryck).

Vi hörs, vi syns, vi finns. Ett tag till i alla fall.

Advertisements

One thought on “50-åringarna tornar upp sig i horisonten…

  1. Tant Otto skriver:

    Jo tack snart är man där och fort har det gått. Men man är inte äldre än man gör sig så rocka på och lev livet. Kram 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: