Tänkte inte bli en bitter martyr men…

…det ligger ju alltid så nära till hands! Vi försöker dra in pengar till fotbollslaget. Pengar som de kan åka på cuper för, ha en liten julfest, göra något kul tillsammans för.

I laget har vi egentligen röstat för att lägga ner all fikaförsäljning och annan kringverksamhet och låta alla betala för sig, men så fick vi ett infall jag och H. Vi beslutade oss att köra ett varv med NewBody-kläder, schyssta kläder till bra pris. Lätt att sälja och enkel hantering.

Vi skickade en lapp till samtliga föräldrar där vi informerade om att vi skulle sälja, att de kanske kunde bidra med att komma ner till klubbstugan och titta på kläderna? Kanske ta sig en fika? All förtjänst till deras söner. De behövde inte göra något annat.

Vi, jag och H, beslöt oss samtidigt för att sälja fika på de fyra hemmamatcherna vi har i höst. Några hundralappar extra blir det och så jä…la jobbigt är det inte. Vi informerade även om detta till berörda föräldrar. Påpekade att vi uppskattar om de hjälper till – kanske bakar en kaka eller så…

Några har kommit ner och handlat och handlat kläder.

Ingen har vare sig kommenterat eller bidragit till matchförsäljningsfikat.

Och jag vet ju att vi sa att vi inte krävde något av någon annan. Vi skulle ju fixa detta själva. Så jobbigt är det ju inte…

Nu har vi dragit in mer än 3.000:- till lagkassan och vi konstaterade bittert (japp, det var där vi ändå hamnade vi godhjärtade, självuppoffrande kvinnoväsen) att vi borde öppna ett eget konto där vi förde in pengarna och endast betalade för våra söner med dem.

Nu gör vi förstås inte det. Istället skall vi hädanefter tala vitt och brett om hur vi minsann drog in högvis med pengar till laget utan minsta hjälp från någon. Att vi minsann inte tänker bidra med något alls, eftersom vi banne mig gjort vårt nu…

Så går det när man tror sig om att vara en bättre människa än vad man är.

Det värsta är att jag känner att det enda jag vill är att någon skall ge oss lite beröm för vår insats. De behöver inte vare sig handla eller baka, bara säga: Vad duktiga ni är!

Men eftersom de inte säger det så tänker jag banne mig inte… aldrig…. inte en chans…. nä, nej, nix, inte en chans att jag gör något endaste litet enda för det där laget igen…

Inte i dag i alla fall….

Godnatt.

Annonser

2 thoughts on “Tänkte inte bli en bitter martyr men…

  1. Johanna skriver:

    Ni är skit BRA !!!!De andra förstår inte att man får mer än vad man ger. Era ungar kan aldrig säga att ni inte försökte. Och det är värt allt slit.

  2. Pux skriver:

    TACK! All bitterhet dryper av och jag tar nya, friska tag i morgon dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: