Det är nu längtan får fritt spelrum

Det är dessa dagar som hägrat, dessa dagar som tyckts så avlägsna. Dessa dagar då allt och ingenting skall ske. Semester…

Nu är det söndag. I morgon börjar semestern ”på riktigt” för det är först då jag inte behöver ställa klockan för att väcka barnen och stressa iväg till jobbet. I morgon skall jag istället vakna tidigt (6.15) för att väcka ett av barnen och stressa iväg till fotbollen. Snackar Gothia. Äldste sonen skall spela med 98-orna i klubben – de som är ett år äldre – och han är så lycklig. Och då är vi också så lyckliga.

Det har tränats hela veckan. I dag körde de en träningsmatch mot flickor -97 och det gick finfint. Min lille sparv, som fått nytt namn idag, lyckades täcka upp 97% av planen under sina ystra språngmarcher på jakt på boll. Ledarna har beslutat sig för att behandla killarna som om ett proffslag och har således låtit dem flytta in i A-lagets omklädningsrum, låna A-lagets reservställ, och har dem till att jogga i jämna led som en pluton ute på vaktparad framför slottet. Och vilken effekt det har på dessa vanligtvis så oreglerliga stollepellar…

Min sparv – som ju då heter ”Junior” nu – har fått ställ nummer 10. Bara att få nummer tio är som en dröm (fråga mig inte varför, för sådant övergår mitt förstånd), och att ställ nummer tio tillhör en A-lagsspelare som dessutom är ordförande i klubben och väldigt cool får ju sonen att nästan göra baklängesvolter av stolthet. Ett visst ansvar följde dock med stället – det får bara användas om man gör mål…

Så då gjorde han det. Först en retlig träff i ribban och några minuter senare ett rent, rakt skott i nätet. Maken och jag såg det på långt håll. ”Nu sätter han” sa maken då han såg sonens beslutsamma språngmarch upp mot motståndarmålet. Blicken sökte inga medspelare att passa utan var fixerad vid målet. Det fanns ingen möjlighet för motståndarna att stoppa honom ty han hade vägen och målet klart för sig. Han blir sådär ibland.

För att inte tråka ut er arma stackare som inte sett tjusningen med fotboll så skall jag sluta med fotbollsnacket här och nu.

I morgon, efter vår lilla utflykt på förmiddagen, får vi lunchgäster. Polare från öarna kommer hit. Vi skall bjuda på hamburgare. Massor av sallad, dressing, ketchup, rostad lök och vad man nu mer kan önska och någon god, iskall dricka. Till efterrätt blir det den enda efterrätt som existerar just nu – jordgubbar och glass. Vilken kontrast mot att sitta på en sunkig lunchrestaurang i förskingringen och svära över läbbig fetaost! Måndag mitt på dagen, i trädgården, ett glas immande öl, grill och fågelkvitter.

Nu skall jag ta mitt glas vin och gå ut och provsitta hammocken. Den har fått nya, fina dynor och ser så inbjudande ut att jag tror att jag kommer att bo i den i sommar.

De har börjat nu, de hett efterlängtade dagarna!

Annonser

One thought on “Det är nu längtan får fritt spelrum

  1. Johanna skriver:

    Heja ER son, heja allas söner o döttrar, heja alla oss föräldrar som satsar så lite tid av vårt liv (fast det känns så mycket ibland)och får så ofantligt mycket tilbaka !!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: