Sommarkantareller

Ett nytt ord – Sommarkantarell. Visst låter det ljuvligt?

Igår gick jag på semester. Slutade kvart över elva på förmiddagen och inledde ledigheten med att åka till trädgårdshandeln och köpa några örter till min trädgård. Sedan den stora grävardagen har det sett lite tomt ut, och trots alla skott och sticklingar och blomsterresor till danmark har jag inte lyckats fylla tomrummet. Det blev två olika sorters salvior – en med gulkantade blad och en med lilakantade. En isop, en körvel, en någonting jag glömt och en fjäilslavender.

Det luktade ljuvligt i bilen på vägen hem. Jag lastade ur örterna och de nyinhandlade dynorna till hammocken och for sedan till landet för att återförenas med mina barn.

Mamma och pappa bjöd på fika och middag och efter middagen förslogs det en skogspromenad. ”Vi tar med en kasse till kantarellerna” sa mamma. ?

Kantarellerna? Sommarkantareller. Jaha…

På med stövlar och regnjackor och ut i klorofyllen. Luften var mättad och smakade sommar och mossan lyste florocerande grönt – som om någon photoshoppat hela verkligheten – och där, plötsligt, lyste några guldklimpar invid en trästam. Sommarkantareller! Det var svägerskan som fann de första, och de flesta, för hon har ögon som på något magnetiskt sätt dras till dem.

Vi hittade några till och lyckan var fullständig.

Vid hemkomsten hackade vi upp lite lök och stekte upp ihop med svamparna i rikligt med smör och serverade på rostat bröd. Så gott!

Vilken perfekt inledning på ledigheten.

Sommarkantarell. Det ni!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: