La familia, midsommar och löneförhandling

I min blekblå, nordiska kropp pulserar en ådra med italienskt ”la familia”-blod. Jag vill gärna vara ”big mama” i en storfamilj och tar således alla chanser att utöka min ordinarie familj med en brorson eller tre när tillfälle gives.

Maken, sönerna och brorsonen åkte in till nya Gamla Ullevi för att se U-21-matchen melllan England – Spanien. Hela veckan har varit präglad av fotboll så det är en lämplig avslutning på brorsonens vistelse här.

I morgon är det midsommar. Det märker man på vädret. Ostadigt. Men det gör inget. Vi stannar i sta’n och här kan det blåsa och regna bäst det vill – huset står kvar. Och vi får plats inomhus allihop. Det blir sill och nubbe, färskpotatis och jordgubbar.

Det här med stång och små grodor tror jag att vi hoppar över i år. För övrigt har vi små grodor så det räcker här hemma också. Sönernas grodyngel från Orust har snart ben och kommer väl att hoppa runt så det räcker för oss också. Jag får obehagliga visioner av slemmiga grodor och mördarsniglar om vartannat. Det blir inget barfotatassande i gräset här inte…

Semestern är fortfarande lite för långt fram för att det skall kännas riktigt bra, men det är bara att bita ihop. För att fördriva tiden fram till ledigheten letar jag billiga resor på nätet. Just nu ligger en all-inclusive till Bulgarien i min shoppingkorg. Jag har inte tryckt på ”gå till kassan” ännu, men det är snart gjort. Jag är förstås helt emot ”all-inclusive”-resor. Precis som att jag är emot charter. Jag är en så’n där backpacker-typ som helst reser så oorganiserat som möjligt och upplever udda saker på egen hand. Jag kan inte uthärda att ”vara som alla andra” för jag är lite för snobbig för det.

Ett bevis på hur himla ”egen” jag är, är att jag i år dricker mer rosévin än jag gjort förr. Det är det ”vi” dricker i år. Det konstiga är att vi är så himla många som inte ”är som alla andra” att systemet knappt hinner få in rosévinet innan det sålt slut. Undrar just hur många vi är som ”inte är som alla andra”? Vi kanske rent utav är fler än dem?

Eftersom jag nästan alltid varit sådär ”egen” så har jag nu – vid 44 års ålder – nått hela varvet runt och landat i att ”all-inclusive” förmodligen är coolt på ett kitchigt sätt. Nu, när jag vill åka all-inclusive, är det inte ett dugg patetiskt längre. Ge mig ett par år till så tar jag dessutom med mig svenskt kaffe på resan…

På jobbet har det varit löneförhandlingar. I dessa finanskristider är löneförhandlingar inte något som får en att skratta högt direkt. Små spridda fnissningar har jag ändå hört i korridorerna. Men det har nog berott på att buden varit så löjeväckande låga att man utgått från att det varit ett skämt.

Sedan har fnissningarna upphört.

Det tycks mig som om alla är i ovanligt stort behov av semester i år. Det är tärda, sammanbitna miner och stålblickar som möter min så snart jag kommit innanför portarna. Kanske är det bara jag som projicerar min egen längtan i medarbetarnas ansikten.

En kollega – som, nu när jag tänker på det, inte sett ett enda dugg tärd och sammanbiten ut – har farit till mitt mentala hemland Italien för att gifta sig. De försökte sig på ett sådant där smit-iväg-bröllop men det gick ju inte alls. Föräldrar och syskon fick nys om saken och sedan utvecklades deras lilla intima bröllop till rena charterresan.

Jag har gnällt en hel del om min kassa rygg och tänker nu ta tillfället i akt att göra det igen. Dock med en gnutta hopp. Jag snackar spikmatta… Det är ju naturligtvis desperat och oerhört naivt att sätta sin lit till något så primitivt som en matta med tusentals plastspikar på, men faktum är att den tycks hjälpa! Det är kollegan i giftastagen i Italien som lånat mig sin matta och överfört sin tilltro till dess läkande egenskaper på mig som fått mig till detta. När jag lägger min stela rygg mot dessa piggar händer det något. Det sticks förstås, men den krampande s-leden som gett mig så mycket obehag börjar att pulsera och lösa sig ur krampen! Jag vet att det låter knäppt och kanske är det det, men jag framhärdar – det hjälper!

Så när jag bokat min all-inclusive till Bulgarien skall jag in och köpa mig en spikmatta på Bodystore.com också.

I går kväll träffade jag en gammal kollega nere vid Eriksbergshallen. De har uteservering där och det var ljuvligt att sitta där i korgmöblerna med ett par knallröda fleecefiltar runt kroppen och dricka vin (först rosé och sedan rött) och prata semsterplaner och utbyta skvaller om gamla och nya bekantskaper. Det gör inget om sommaren är lite gråkall – är man bara tillräckligt italiensk inombords så har man det rätt skönt ändå.

Skål

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: