Tack och lov – förbannelsen är hävd!

Äldste sonen har befunnit sig i skärselden! Det är möjligt att det låter drastiskt, men icke desto mindre sant.

Han har alltid varit väldigt bollbegåvad och är odrägligt bortskämd med att alltid göra mål i så gott som alla matcher. Men så drabbades han av en förbannelse som gjort det omöjligt för honom att göra mål. Han har förut haft en mildare form av förbannelse som gjort att han varit tvungen att ha minst  två bra skott på mål innan han satte den – men han satte den alltid till sist.

Vi har retats mycket med honom för det här med skotten i ribban och stolpen och snikningarna precis utanför och de som gått rakt på målvakten. Han har tagit det med jämnmod. Övertygad om att snart sitter den.

Tills nu detta drabbade honom. Match efter match utan att få till det. Ribb- och stolp-träffarna har funnits där, men inga mål… Och som han har slitit. Befunnit sig över hela plan i alla möjliga positioner, löpt som en gasell, funnit sig fri med målvakten, fått perfekta passningar, och missat. Igen och igen…

Förra matchen vann de med 7-1. De var så glada allihop. Utom sonen. Han gick med hängande huvud och tårglansiga ögon. Av dessa sju mål satte han inget…

Tränarna – intuitiva psykologer – insåg allvaret i situationen och tog tag i det. Nu var det slut på gliringar och retsamma kommentarer, nu satte de upp ett gemensamt mål; sonen skulle göra mål. Alltså; sonen på topp, med kaptensbindeln, och stränga order till övriga i laget att passa honom tills bollen rasslade in i nätet!

Ibland är fotboll som den ömmaste kärlekssaga. Att se alla killarna så hängivet ge sig sjutton på att se till att sonen fick göra sitt efterlängtade mål gav mig rysningar av lycka. Han fick sitt mål. Sedan fick han till två till, sedan fick några av de andra grabbarna också sätta några mål.

Och alla visste precis hur skönt det kändes för sonen, och att de, tillsammans, hade åstadkommit denna euforiska lycka. Tillsammans kan man åstadkomma nästan vad som helst.

Det är det fina med lagsport. En för alla – alla för en!

Heja Lundby!

Annonser

One thought on “Tack och lov – förbannelsen är hävd!

  1. Helén skriver:

    Blir tårögd (du vet ju hur jag är) Så glad för hans skull och att ALLA hjälps åt… tänk om det var mer så i allmänhet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: