Tankar om lönesänkningar, facket och annat jobbrelaterat

Tycker jag att det är ok med lönesänkning?

Nä.

Om det gäller det står mellan det och att förlora jobbet då?

Nä. Jag tycker fortfarande inte att det är ok. Men jag hade väl gått med på det. Jobba måste man ju… Fast inte gratis förstås, för då kan det lika gärna kvitta. Så roligt är det inte.

Tycker jag att det är ok att facken går med på lönesänkningar för sina medlemmar?

Nä. Möjligen att facken går med på att medlemmarna får mindre lön om de samtidigt får förkortad arbetstid. Det är inte bara arbetarna som skall ge.

Särskilt inte när chefspersoner samtidigt ser över sina bonusar. Osmakligt.

Jag är inte med i facket. Det är kanske lite vanskligt i dessa finanskristider. Å andra sidan har jag gått ur tre olika fackföreningar under de år jag varit yrkesverksam. Samtliga gånger i vredesmod.

Eller nej, så värst sur var jag inte när jag lämnade … vad hette det nu igen… nå’t artistförbund jag var med i då jag jobbade på Liseberg för över 20 år sedan. ”Nöjesförbundet” kanske? Det var det som fanns att tillgå för oss säsongsarbetare i den branchen på den tiden. Helt värdelös fackförening.

Sedan gick jag ur metall när jag jobbade på Volvo. Det enda de kunde erbjuda var löjliga kurser nere på fina kursgårdar dit många vallfärdade för att få en betald fridag att festa på. Det tycktes mest vara festande ner på de där gårdarna. Och arbetsgivarna fick helst inte neka någon att förkovra sig inom det fackliga. Det gick en hel del pengar till kursverksamhet de åren. Samtidigt regnade det in på den banan där jag jobbade. Man fick gå i två timmar och montera armstöd med vatten droppande ner i huvudet och med sågspån på golvet för att inte halka. Detta var facket inte så intresserat av att strida för. En truck hade dessutom kört in i ett brandskåp så det var obrukbart, och det stod lagerhyllor i vägen för vår närmsta nödutgång. Också detta påpekades för fackliga representanter. Men det hände aldrig något med det. Inte medan jag var där i alla fall. Så jag gick ur.

Det tredje facket jag lämnade var Grafiska fackförbundet. Under sex år arbetade jag på en av stadens kvällstidningar utan fast anställning – på vikariat typ. Sex år! Detta trots att det stod i avtalet att de bara fick ha visstidsanställda i ett år. De fackliga höll med om att det var förjävligt. Inte sjutton hjälpte det. Att  vara vikarie innebar att jag aldrig hade någon intern-förtur i att söka andra tjänster i huset, jag hade heller ingen rätt att byta till dagtid när jag hade jobbat natt i några år. De som var fast anställda kunde göra det.

När så tidningen började sparka de sista grafikerna erbjöds jag plötsligt anställning! Detta enbart för att de skulle kunna sparka mig – dvs så att jag skulle rädda kvar någon annan. Tack så mycket. Jag skrev på anställningsavtalet och uppsägningen ungefär samtidigt. Sedan återgick jag till att vara vikarie igen.

I den vevan ville jag sätta upp mig på Grafiska fackförbundets interna arbetsförmedling. Jag hade fått nog. Både av den alltmer gravt deprimerande stämningen på tidningen, av nattarbete och av det ohjälpsamma facket. Jag nekades att sätta upp mig som arbetssökande hos dem. Jag hade ju vikariat… Då gick mina vik med en vecka i taget ungefär.

Jag sökte och fick jobb på egen hand. Sa upp mig från tidningen. Ringde facket och bad dem fara åt skogen och påbörjade min nästa anställning. Då sökte Grafiska facket upp mig. De ville ha personliga samtal med mig. Prata om varför jag var så negativ mot dem. Det hade jag inga som helst problem att upplysa dem om.

Då sa de att jag inte kunde lämna dem. Det var sex månaders uppsägningstid!

Herregud!

Jag vägrade betala.

Blev utesluten.

Mitt förtroende för fackliga organisationer är lågt. Jag tycker att tanken är fin och jag vill gärna vara solidarisk, men jag vill inte bli utnyttjad.

Annonser

One thought on “Tankar om lönesänkningar, facket och annat jobbrelaterat

  1. chj skriver:

    Om man vid goda tider propsar på högre löner bör man kanske överväga om det inte är logiskt att i tider av dålig lönsamhet gå med på att sänka sin lön för att hjälpa företaget igenom krisen och själv ha kvar ett jobb att gå till när krisen är över.Vad metall har gjort är ju faktiskt inte att kräva att arbetarna skall sänka sin lön. De får ju samtidigt kortare arbetstid; timpenningen blir ju densamma. Att direktörerna förser sig även i dåliga tider såväl som goda, vittnar ju bara om deras sedvanliga girighet parad med en god portion dumhet. Argumentet att de annars flyttar utomlands med sina exeptionella färdigheter är ju direkt skrattretande Vem vill anställa avdankade volvo-o saabdirektörer??//pa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: