Besökare från gröna ön här på gröna ön

Vi här på gröna ön har besökare från en annan grön ö. Vi kan kalla dem ”Asfaltshuliganerna” så vet alla vilka besökare jag snackar om.

Det är inte bara vi som har dem har jag hört, de finns lite varstans i distriktet. Riktigt råa sällar som inte drar sig för våld och hot för att tillskansa sig pengar. De har hållit på några år nu, men tydligen har inte alla hört ryktet om dessa våldsverkare, så läs nu noga – ANLITA INTE ENGELSKSPRÅKIGA UNGA MÄN FÖR ATT STENLÄGGA ER TRÄDGÅRD! Om de har en stark irländsk brytning så var extra vaksamma. Sedär – nu misstänkliggjorde jag en befolkning i en enda mening. Bara sådär.

Dessa ”asfaltshuliganer” har lagt sten, asfalterat och byggt murar i div. villaträdgårdar till ett fantastiskt bra pris. Svart förstås… Det är bara det att de inte levererar. Och när de inte har levererat klart kräver de dubbelt så mycket betalt. Inte för att avsluta sitt knappt påbörjade arbete utan för att inte du skall slippa dem. De hotar med förstörelse och misshandel och drar sig inte för påpeka att de vet var du bor.  De vet vilken väg hem från skolan dina ungar tar… Bara så att du vet att de vet.

Jag har inte hört talas om dem på ett par år nu och trodde faktiskt att de bytt jaktmarker. Men så fick jag höra talas om dem igen. De har gett sig på mina verkstadsgubbar. De på Ångpannegatan! Upprörande.

En ung, irländsk man lämnade in sin bil för div. reparationer. Mekanikern kände ett sting av oro men viftade bort det. Det var ju en trevlig ung man. Skoj att snacka lite engelska… Då den unge, trevlige mannen kom för att hämta tillbaka sin bil ville han ta ut den på en provtur. Det var omfattande reparationer som gjorts på den. Återigen tyckte mekanikern känna lite obehag, än en gång viftade han bort det. De satte sig i bilen, irländaren vid ratten, och körde iväg. Efter ett tag ville irländaren att han skulle stanna. Sagt och gjort. Irländaren lutade sig mot handskfacket som om han tänkte ta fram något och kastar sig sedan mot mekanikern, slänger upp hans dörr och försöker putta ut honom!

Mekanikern, som är en luttrad man, låter sig inte slängas ut hur som helst. Han blir tvärilsk och hystar ut den unge, oförskämde mannen och kör därifrån i ilska och bestörning.

Någon timme senare ringer irländaren till bilfirman. Han meddelar att han tänker ta med sig tjugo polare ner och hämta bilen. Och röja upp lite.

Då kom skräcken över mekanikern. Herregud – tänk om de kommer ner tjugo gubbar! Till hans lilla firma!

Han ringde polisen. Polisen kom. Inget hände. Han fick ett larmnummer att ringa om de kommer. Ett nummer som garanterar att polisen är där inom fem minuter.

Kanske är de inte tjugo stycken. Kanske han bara hotade för att låta lite tuff. Vill ha sin bil, men vill inte betala för arbetet. Uppenbarligen vet inte dessa irländare att Ångpannegatan inte är rätt ställe för kriminella huliganer att mopsa sig – den är redan ”ägd” av en helt annan uppsättning huliganer. Kanske vet man inte det om man är asfaltsläggare från Irland…

Mina mekgubbar har haft lugna gatan på Ångpannegatan i decennier. Knappt behövt låsa en gång. Ingen – säger ingen – gör inbrott i någon verksamhet där. Det kan bli riktigt tokigt om man råkar göra inbrott hos fel personer. Det är sådant man bara vet här.

Det har inte hänt något mer så kanske att någon har upplyst dessa irländare om läget. Kanske har de insett sina begränsningar och gått iväg och trakasserat någon annan.

Är det någon som blivit av med sin bil nyligen?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: