Eneträ var inte så bra…

…men annars är det perfekt.

Granen där nere – den lilla – är färdigklädd och den är kanske inte direkt vacker, men definitivt originell. Huvudgranen är också smyckad och den är faktiskt riktigt snygg. Inte så att en tema-gran-fascist hade blivit imponerad, men vi tycker nog ändå att den är ovanligt väl smyckad. Det kan ha varit det där änglahåret på slutet som kanske tokade till den lite, men inte alls farligt faktiskt.

Nu när jag tittar på den så inser jag att den faktiskt är världens finaste. Så det så.

I dag är det den 21:e och äldste sonen hade fotbollsträning. Såsom varande väl invand med julfirande och tillhörande traditioner tycker jag att det är lite galet att träningen inte upphört. Jullov typ. Eftersom min unge är snudd på ensam i sitt lag om att fira jul så är jag ju inte förvånad. Av 21 ungar så är det min och en till som har den här traditionen. Det funkar bra. Sonen är ju helnöjd och tycker synd om sina kompisar i andra lag som slutade träna för ungefär två veckor sedan och inte börjar igen förrän framemot mitten av januari. Han har uppehåll från träningen nu på onsdag, men nästa söndag är det på´t igen. Alltså, om ni nu missat något, han är träningsledig onsdagen den 24:e december.

Detta är inte ett problem. Detta är positivt eftersom sonen ju lever för sin fotboll. Att ha lov från det som är det absolut roligaste man vet är ju mer som en bestraffning.

Jag träffade polare från förr inne på Willys. Jag smet in där för att kompletteringshandla lite tomteskum och andra livsnödvändigheter medan tidigare nämnda fotbollsträning pågick som bäst. Jag är på Willys lite till och från eftersom det ligger så till. Willys eller bibban är de stående valen på förströelse för mig som fotbollsmamma de minst tre gånger i veckan jag befinner mig där. Ändå har jag inte en enda gång det senaste året sprungit på dessa polare från förr. Det är ganska exakt ett år sedan sist jag såg dem. Också på Willys. De handlar där jämt. Konstigt då att vi så sällan springer på varandra.

Det är kul när det händer. En snabb resumé av vad som hänt i våra respektive liv medan kassörskan rullband forslar ner den ena varan efter den andra. När bandet stannar är samtalet slut och en av oss måste rusa. Jag. Effekten av sådana möten är fantastiska. Massor med minnen blossar upp och humöret stiger. Man blir lite julsentimental och tycker lite att allt var så himla kul på den där gamla goda tiden.

Medan jag senare stod och kokade chokladkolor med yngste sonen stod datorn på här i köket och jag kunde växla några ord med en polare från modern tid. Både familjär och social på samma gång. Tid med barnen och egentid i ett. Så smart så det är nästan inte klokt.

Passar mig väldigt bra i alla fall. Jag nästan kände hur vänninnan satt där vid bardisken bakom mig och talade till mig. De som säger att facebooken är död inom ett år har noll koll.

Nu skall jag ner och se på Nolin Cutley och hans evigt snorande Helena. Nu är ju Maria Lundquist med i den här filmen också så jag har förhoppningar om att få skratta lite.

Och angående rubriken på den här bloggen så ville jag bara säga det att eneträ sprätter iväg glödande träbitar som hotar att bränna ner hela kåken om man inte är helt uppmärksam. Vi som inte har något gnistskydd har idag lärt oss att det är björk som gäller och verkligen inget annat än björk.

Nu – filmen börjar,

God kväll.

p.s. om någon vänlig skogsboende själ med en massa björkved liggande i sin vedbod läser detta så skall denna person veta att en säck med björkved står överst på önskelistan

 

Advertisements

2 thoughts on “Eneträ var inte så bra…

  1. chj skriver:

    Satt just och samtalade med hustrun efter en god middag och kom in på ämnet ”svunna jular”.Visst hade vi trevligt på jularna i min ungdom, då i urtiden på 40-talet, men det är ändå julgransplundringarna som satt de djupaste spåren. Våra granar var förvisso smyckade, men mest med tanke på plundrandet. Det var inte så mycket glitter och kulor men desto mer hemmagjorda karameller, konfekt, marsipangrisar o.d. När vi syskon (6 st.) samlades tillsammans med grannungarna som var ännu fler och hade dansat ”Bro bro bränna,klockan ringer elva kejsaren står i sitt höga majestät, så vit som snö, så svart som sot” osv.så började den verkliga festen. Granen rakades ren på ett ögonblick och lyckliga barnungar åt mer godis än de fått sammantaget uner hela det gågna året. En vecka senare återupprepades hela kalaset hos grannungarna. Gissa om vi längtade efter att julen skulle vara över.//chj

  2. Pux skriver:

    Ja just julgransplundringen tycktes vara lite ur tiden på 60-70-80-90-talet. I alla fall har jag inga direkta minnen av ngt sådant. Och så värst mkt ätbart finns ju inte i granen heller förstås… Men visst låter det mysigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: